Ja, jag förstår om ni undrar vart jag tog vägen. Jag tog helt enkelt en paus! Min tanke är att jag ska komma igen med besked efter 1 februari för då kommer jag nämligen att skriva på heltid (eller i alla fall nästan heltid)! Jag har tagit tjänstledigt från mitt jobb i fem hela månader, för att skriva koncentrerat på uppföljaren till Den åttonde dödssynden.

Det blir en rejäl omställning för mig. I fem år har jag ju enbart skrivit under semestrar och långhelger. Nu blir skrivandet, under en begränsad period, ett dagligt jobb.

Jag erkänner – jag är rätt nervös. Hur ska det gå? Kommer jag att klara det? Hittills har ju skrivandet varit med av en hobby, som faktiskt gått riktigt bra! Men jag har hela tiden haft mitt heltidsjobb att falla tillbaka på. Hade det inte fungerat, hade jag kunnat skylla på att det ju faktiskt bara var en hobby vid sidan av…

Bland det viktigaste man kan göra, tror jag, är att ta sig själv på allvar. Våga satsa på sig själv och sin dröm. Samtidigt är det något av det läskigaste man kan göra. I alla fall är det så för mig. Genom att våga satsa på det här, så säger jag ju indirekt att jag tror på mig själv som författare. Och det är en skrämmande tanke. Jag tror att många stoppar sig själv, för att de inte vågar. Jag vet att jag har gjort det i många, många år.

Men, det är dags för mig nu, att ta mig själv och min dröm och min ambition på allvar. Det är värre att inte försöka. Än att försöka och misslyckas. Det är fegare att aldrig försöka. När jag blir gammal vill jag inte se tillbaka på mitt liv och fundera på om det kanske hade gått. Om jag hade vågat. Jag vill kunna se tillbaka och tänka att jag i alla fall försökte. Och vem vet – det kanske fungerar?

Min agentur gör sitt bästa för att sprida min bok ut i världen. Tycker att de hittills har gjort ett strålande jobb! I Oktober lyckades de ju sälja The Eighth deadly sin till fem länder (Danmark, Tyskland, Holland, Frankrike och Ungern).

Norstedts agency gjorde i förra veckan en liten intervju med mig på engelska. Här kan du läsa den!

I fredags hörde mitt holländska förlag av sig, tydligen är mitt dubbelefternamn svårt… kunde jag skaffa ett artistnamn? Eller bara ta bort ett av efternamnen? Hm, ja, jag får fundera på det.

Som jag har berättat tidigare har jag gått flera kurser på Skrivarakademin. De har varit otroligt värdefulla! Framför allt fick de mig att komma vidare i mitt skrivande så att jag kunde slutföra min bok. För det är, tro det eller ej, det absolut svåraste – att faktiskt skriva klart ett manus.

Idén är den lättaste biten – jag tror att de flesta människor har en historia inom sig. Men att berätta den, genom gestaltning och dramaturgi, i en hel bok – det är en riktig utmaning, kan jag lova.

För ett tag sedan blev jag intervjuad av Skrivarakademin. Nu har de lagt upp intervjun på sin hemsida. Jättekul! Läs gärna här!

Det finns de som är kritiska till skrivarkurser. Som tror att det innebär likriktning av berättande, att det är fusk, att det inte går att lära sig att skriva. Jag tror att de alla har fel. Jag tror definitivt att man kan lära sig att skriva, men därifrån till att skriva en bok, det klarar inte alla. Men ja, man blir bättre på att skriva av skrivarkurser (om man är mottaglig för kritik och är beredd att ta in det lärarna och det de andra på kursen säger – det är ju inte alla). Nej, det är inte fusk. Skrivandet är ett hantverk, som all konstnärlig verksamhet. Att en konstnär har gått en konstskola och lärt sig grunderna, eller att en musiker gått musikhögskolan eller bara musikskola är ju inget konstigt. Hantverket att skriva går att lära sig, men det innebär inte att man blir en författare, på samma sätt som att konstskolan eller målarkursen inte gör dig till konstnär. Men visst blir du bättre på att måla! Och så det där med likriktning – nej, efter att ha gått fyra terminer med olika kursare på Skrivarakademin så kan jag försäkra att det inte finns någon likriktning. Varje person jobbar med sin skrivprocess och blir bättre på sitt sätt att skriva.

Jag har tidigare bloggat om skrivarkurser här!

I morse var jag och lyssnade på den amerikanska författaren Caroline Kepnes (till höger på bilden). Hon blev intervjuad på sitt förlag Forum.

Hennes debutroman Du har kommit på pocket på svenska. Oftast har jag inte tid att gå på sånt här, även om jag ofta är inbjuden som journalist. Men när jag läste på om Caroline så blev jag nyfiken och bestämde mig för att gå dit. Det var väldigt intressant, för hennes tankar liknade mina mycket. Hon verkar skriva i ungefär samma genre – psykologisk thriller. Temat var just fasad, självbild och hur man presenterar sig själv inför andra. Särskilt i sociala medier och skevheten som uppstår när verkligheten krockar med den polerade ytan. Och det är ju exakt sådant jag är intresserad av och har skrivit om i Den åttonde dödssynden. Hon berättade också att hon älskade att vara i sina huvudpersoners huvuden. Och att hon gillade twisten att ha en väldigt obehaglig huvudperson som man å ena sidan förstår och till och med tycker om, men som på nästa sida kan göra något fruktansvärt och försätter läsaren i en dubbel känsla – hur kunde jag sympatisera med den här personen? Jag är ju också väldigt förtjust i att ha en dubbel huvudperson, någon man tycker synd om och lever sig in i – men som egentligen är väldigt obehaglig och opålitlig. Läsaren ska aldrig veta exakt var hen har henne (Nora, i mitt fall). Kan man lita på henne? Är det hennes version, som vi får se, höra och uppleva, som är den rätta? Det ska bli väldigt spännande att läsa Carolines bok – jag fick ett signerat ex med mig. Får återkomma med en recension.

Tidigare har jag ju berättat hur viktigt jag tycker att det är att läsa för barn och att uppmuntra dem att läsa själva. Det har inte alltid varit lätt – mina barn är minst lika fast i Minecraft, youtube-klipp på mobilen och Simpson på tv som de flesta andra barn. Men de läser i alla fall alla tre.

 

Min son, som snart fyller 14, läste till exempel Vägen (the Road) tidigare i år och blev väldigt berörd (jag älskade också den boken). Filmatiseringen av Vägen, som också är helt fantastisk, såg vi hela familjen i går. Det är alltid en upplevelse att se en filmatisering av en bok som jag och någon eller några av barnen har läst!

 

Min yngsta, 8-åringen, slukar Pax-böckerna och Kristina Ohlssons spökböcker (nu senaste läste hon Stenänglar).

 

Och så min mellersta, 12 år, som älskar Hunger games och Divergent-böckerna (och den kärleken delar hon med sin mamma).

 

Den sistnämnda är jag för tillfället otroligt stolt över. För några veckor sedan fick hon möjlighet att vara med och spela in ett avsnitt av podden Bokslukarsällskapet! En jättebra podd för barn om böcker. Hon och ett annat barn fick läsa en bok, Isskeppet, som de sedan diskuterade och levde sig in i under inspelning. Resultatet blev klart för några dagar sedan. Ni som har barn – lyssna! Alla avsnitt är bra! Min dotter Ellinor är med i avsnitt nummer 14, så det är förstås extra bra 😉

I min gamla blogg finns ett inlägg som hittar nya läsare hela tiden. Jag gissar att det beror på att de sökt på bra barnböcker. Jag älskar barn- och ungdomslitteratur! Så mycket att jag till och med har en examen i det (jag har en fil kand i just barn- och ungdomslitteratur). Och jag är passionerat övertygad om att det är superviktigt att läsa för barn och att få dem att läsa själva. Mycket! Eftersom inlägget var så populärt så delar jag det även här, något redigerat:

Det finns massor av studier som visar hur bra det är att läsa för barn. Tydligen är det lika nyttigt att läsa högt för barn, som om de läste själva. Jag tror att det är superviktigt att läsa för barn – och förstås att få barn att läsa själva. Att kunna läsa och ta till sig text och förstå det man läser är ju grunden till allt lärande! Det spelar ingen roll vad du sedan ska lära dig. Du har nytta av dina läskunskaper hur som helst.

Förutom att jag verkligen brinner för att få mina barn att läsa, så älskar jag barn- och ungdomslitteratur. Visst, ibland är jag för trött själv, men ofta tycker jag bara att det är otroligt kul att läsa för barnen. Jag har läst mycket, inte varje kväll, men mycket för mina barn. I dag är de snart 14, 12 och 8. Den senaste tiden har alla börjat läsa själva, men på somrarna läser jag gärna för de allihopa.

Här är 10 av mina favoritböcker att läsa högt för barn (utan inbördes ordning)!

1. Snöret, fågeln och jag av Ellen Carlsson

Otroligt fin liten historia om ett barn med starka inre känslor och tankar. Blev väldigt tagen av den här boken. Och så vann den Augustpriset också, mycket välförtjänt. Passar 6–9-åringar.

2. Godnatt mister Tom av Michelle Magorian

Älskar den här boken! Läste den många gånger som barn, och har läst den flera gånger för mina barn. Fantastiskt gripande och fin. Även om den också är mörk och hemsk, så gråter man nästan mest för all godhet som finns i boken. Passar 7–12-åringar (7-åringarna är i minsta laget, det är en hel del svåra ord, men min då 7-åring älskade den! Se bild ovan från när vi läste den!).

3. Momo eller kampen om tiden av Michael Ende

En av mina favoritböcker som barn. Läste den för 7-åringen. Inte helt lätt, men otroligt bra! Den ger så många tankar och väcker så många funderingar. Ger garanterat något att prata om! Passar 8–12-åringar.

4. Legenden om Sally Jones av Jakob Wegelius

Den här boken är så vacker! Teckningarna är fantastiska. Sagan är mörk och hemsk, men samtidigt spännande. Mycket bra bok! Passar 7–12-åringar.

5. Kalle och chokladfabriken av Roald Dahl

Behöver nog ingen närmare presentation. Vi har läst den flera gånger. Underhållande, dråplig, finurlig, rolig, hemsk… en läsupplevelse! (Som barn slukade jag alla Dahls böcker, älskade till exempel SVJ, Matilda och Häxorna.)

6. Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren

Fantastisk bok. Fantastisk historia. Vi har läst den flera gånger. Alltid lika bra. Behöver nog inte säga mer. Astrid är ju världsbäst! Passar 7–12-åringar.

7. Det blåser på månen av Eric Linklater

En riktig klassiker som håller än! Rätt galen historia, jag älskar de två busiga tjejerna, Dina och Dorinda, som inte kan låta bli att hitta på dumheter. Också väldigt fin och sorglig på slutet. En stark läsupplevelse! Passar 8–12-åringar.

8. Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe

Den här läste jag för alla tre förra sommaren, och alla tre tyckte att den var väldigt spännande! Passar 7–12-åringar.

9. Pax-böckerna av Åsa Larsson och Ingela Korsell

Det har kommit fem böcker i serien, som ska bli totalt nio. Vi slukade de första tillsammans. De senaste tre har 8-åringen läst själv. Jättebra och spännande! Passar 7–12-åringar.

10. Stora boken om Sandvargen av Åsa Lind

Vacker bok, vackert språk, vackra tankar. Mycket filosofisk. Tycker mycket om den här boken, och det gör min yngsta också. Passar 6–9-åringar

Som redaktör (för magasin) vet jag hur otroligt viktigt det är att snabbt kunna sälja in sin historia. På magasin får vi flera artikelförslag varje dag, och vi köper kanske in max en i månaden. De allra, allra flesta får alltså nej direkt. De som får ja är de som kan förklara sin idé på några få meningar. Kan man pitcha sin idé så snabbt visar det att man har en tydlig vinkel, vilket är nödvändigt när man skriver journalistiska artiklar, både i nyhetstidningar och i magasin. Men det här gäller även böcker och filmer. Tänk att du ska gå på bio – inte vill du se en film som någon måste förklara vad den handlar om på flera A4:a-sidor? Nej, några meningar ska räcka för att du ska bli intresserad.

I skrivarkretsar använder man begreppet hissversionen. Det här gäller egentligen alla idéer. Böcker, filmer, nya affärsidéer, uppfinningar… ja, allt. Tänk dig att du råkar möta en riktig höjdare i en hiss, någon som har makten och möjlighet att låta dig förverkliga din högsta dröm. Du har nu chansen att byta några ord med den här personen. Du kanske har skrivit ett bokmanus som du vill få utgiven och du tar mod till dig och presenterar dig. Höjdaren frågar förstås: ”Vad handlar din bok om då?”

Då gäller det att du har din hissversion klar! Hissen rör sig snabbt, kanske hinner du bara säga tre fyra meningar. De ska måla upp handlingen och skapa så mycket intresse att höjdaren fattar intresse för dig och din bok.

Det här skulle kunna vara hissversionen av min bok, Den åttonde dödssynden:

För 10 år sedan överlevde Nora ett fall från 7 våningar. I dag är hon en framgångsrik självhjälpscoach och författare som bor i det största huset i området med sin man och sina två barn. Men när en ny granne flyttar in på gatan börjar det gå dåligt för Nora och det förflutna hinner i kapp – Var fallet för 10 år sedan verkligen en olycka?

En hissversion ska vara så konkret som möjligt. Blanda inte in en massa tyckande och analyserande. Jag har hört författare beskriva sina verk ungefär så här: Jag har skrivit en mysig feelgoodroman som får läsaren att må bra och skratta samtidigt som det finns en djupare mening i boken som speglar utvecklingen av ökade klyftor i samhället …

För det första tycker inte jag att det är författarens sak att säga om boken är charmig, rolig, spännande eller vad det nu är. Det är ju läsaren som ska avgöra det. För det andra ska inte författaren berätta om det finns en djupare mening  i boken och vad det är i så fall. Det är ju också upp till läsaren att avgöra om en sådan djupare mening når fram. Författaren kan ha en massa intentioner, men det är ju läsarens förståelse och tolkning av boken som sedan gäller. Tycker jag!

Till vardags arbetar jag som journalist. Är just nu andreredaktör på Damernas Värld. Tidigare i höstas skrev jag en artikel om hur man gör verklighet av drömmen om att bli författare (i Damernas Värld nr 10 2015).

Här hittar du en pdf på hela artikeln:

Drömmen om att bli författare

Och här kan du läsa hela artikeln:

Drömmen om debuten

Viljan att skriva en bok är stark i Sverige. Vår andreredaktör Rebecka Edgren Aldén, aktuell med thrillern Den åttonde dödssynden, gjorde verklighet av drömmen. Här är hennes bästa tips för dig som bär på författardrömmar.

Drömmer du om att skriva en bok? Då är du inte ensam. Var tredje svensk vill det, enligt en undersökning från 2010. Och när ett stort bemanningsföretag 2012 undersökte svenskarnas drömyrken hamnade författare på tredje plats bland kvinnorna.

Jag har drömt om att skriva en roman så länge jag kan minnas. För fem år sedan bestämde jag mig för att förverkliga min dröm. Jag slöt ett kontrakt med mig själv – jag skulle bli klar med ett manus, oavsett hur lång tid det skulle ta eller hur det skulle bli. Då hade jag ingen aning om ifall något förlag skulle vilja ge ut det. Men det struntade jag i. Mitt fokus var inte att bli utgiven, utan att skriva klart.

Så här i efterhand är jag glad att det var så jag tänkte. För det är tillräckligt svårt att skriva en roman utan att också behöva fundera på att få den utgiven eller vad folk ska tycka.

När man berättar att man ska ge ut en bok
blir många väldigt intresserade. De vanligaste frågorna är: ”Hur lång tid tog det?” och ”Blir du rik?” Ofta kryper det fram att de också har romanambitioner. De har en historia i huvudet och bara väntar på att få tid att skriva ner den.

Då suckar jag lite inombords. För jag, liksom alla som författar, vet att det svåra inte är att hitta på historien, utan att faktiskt skriva den. Det är otroligt svårt.

Nu vill jag inte avskräcka någon, tvärtom! Har du en bok i huvudet, vänta inte på tid eller inspiration – se till att skriva den. Att skriva en roman är bland det roligaste jag har gjort. Här har jag sammanställt mina bästa tips för dig som vill skriva en bok och ge ut den.

7 tips för dig som vill skriva en bok och få den utgiven:

1. Skriv! Det enda sättet att lyckas ge ut en bok är att skriva den. Många drömmer om att skriva en bok, men få lyckas skriva ett manus från början till slut. Gör du det har du kommit långt och förtjänar en stor eloge! För det krävs tid, energi, envishet och ett gott psyke (för att fortsätta när din inre kritiker vrålar att det du skrivit är värdelöst). Jag har haft stor hjälp av skrivarkurser på kvällstid för att komma vidare
i mitt skrivande. Det ger mycket att få läsa och diskutera med andra som också skriver. Sedan tror jag på att schemalägga skrivandet. Vänta inte på inspiration, då kan du få vänta länge. 

2. Ha tålamod. Det tog mig flera år att skriva klart min bok. Det tar tid och det är en process. Låt manuset vila emellanåt. Ha inte för bråttom.

3. Redigera. Ditt första manus är bara en råtext, sedan börjar det hårda jobbet med redigering. Jag skrev nog om min bok mer än tio gånger. Räkna med att det inte är klart bara för att sista punkten är satt.

4. Var ödmjuk. Branschen är stenhård. De som har lyckats har skrivit om många gånger. Låt gärna andra läsa och komma med synpunkter, helst sådana du vet vågar ge dig feedback (inte din mamma och inte din bästa vän). Det är lätt att bli hemmablind för sin egen historia och text. Håller historien? Håller språket? Hänger det ihop? Bli inte
nedslagen om du får kritik, alla är nybörjare i början och alla texter behöver bearbetas och redigeras. Jag har lyssnat på alla mina testläsare och tagit till mig av deras kritik. Och jag har lyssnat på min förläggare och min redaktör. De är proffs och jag tror på deras yrkeskunskap.

5. Skicka till många förlag samtidigt. Det tar tid att få svar. Läs hur varje förlag vill ha manuset och följ instruktionerna! Bli inte arg för att förlagen inte svarar snabbt (det är ju ett obeställt material de får). Var glad om du får något mer än en standardrefusering. Se det som ett första steg mot ett ja.

6. Refuserad? Ge inte upp! De flesta får nej. I stort sett alla stora författare har blivit refuserade: Astrid Lindgren, JK Rowling, Stephen King, Agatha Christie och James Joyce för att nämna några.

7. Antagen? Om du blir antagen, räkna med att boken inte på långa vägar är klar för det. Nu börjar nästa fas. Då ska den nagelfaras och bearbetas igen. Var beredd att jobba hårt! Det är värt det.

Vanligaste frågorna – och mina svar

Hur lång tid tar det att skriva en bok?

Hur långt är ett snöre? Jag vet de som har skrivit ett manus på tre månader (heltid), men för de flesta nybörjare tar det flera år att skriva klart. Jag började 2010, min bok kommer ut nu. Jag har framför allt skrivit under semestrar och långhelger, eftersom jag har ett heltidsjobb och en familj som annars slukar det mesta av min tid.

Hur stor chans är det att bli utgiven?

Förlagen får in mängder av manus. Mitt förlag Norstedts beräknar att de får in cirka 2 000 manus per år, av dem blir 3–4 utgivna. De här siffrorna gäller debutanter. Etablerade författare som redan har en läsekrets blir förstås utgivna. I dag finns det många bra hybridförlag där du som författare kan bli utgiven mot att du och förlaget delar på den ekonomiska kostnaden. Det finns också bra tjänster för dig som vill bekosta en utgivning själv, som Publit och Vulkan.

Vad vill förlagen ha?

Alla förläggare jag har pratat med säger att man inte ska bry sig så mycket om det. Skriv det du själv vill läsa, då blir det oftast bäst. Det är dumt att följa trender, de går över och alla förlag letar ju efter nästa trend. Vissa manus har dock svårare att bli utgivna, som poesi och självbiografier.

Blir man rik?

Om pengar är anledningen till att man vill skriva så kan man lägga ner direkt. Det korta svaret är att nej, man blir inte rik. Det finns ungefär 100 personer
i Sverige som kan leva gott på sitt författarskap. En debutant säljer i snitt 900–
1 200 exemplar av sin bok. Då den förmodligen tagit några år att skriva förstår man att pengar sällan är den drivande kraften. Det ges ut 22 000 böcker i Sverige varje år. Ytterst få av dem säljer några större mängder, de som gör det är oftast böcker skrivna av redan etablerade och erfarna författare.

Lästips för dig som vill skriva:

• Att skriva (Bra böcker) av Stephen King
– en av världens mest produktiva författare ger sina
ovärderliga tips, en bok jag återkommer till.

• Konsten att skriva en bästsäljare (Alfabeta)
av Lina Wennersten och Katarina Lagerwall – lättläst och
med bra råd från kända svenska författare.

• Så gör jag: Konsten att skriva (Modernista)
av Bodil Malmsten – Bodil Malmsten är alltid underhållande
att läsa. Här är hennes kluriga tankar om att skriva.

• Tre enkla regler finns inte – en romanskola
(Isaberg förlag) av Elisabet Norin – Handfasta tips på hur
du faktiskt gör, jag hade stor glädje av den här.

Det är många som frågar hur jag gjorde när jag skrev en bok och fick den utgiven. Det är ju inte en helt enkel fråga. Men det finns några saker jag tog fasta på, som jag tror var avgörande. Det handlar enkelt om disciplin, hårt arbete, ödmjukhet och en stor portion tur. Här har ni min författarresa och det jag tror var viktigt att jag gjorde rätt

1: Jag bestämde mig, slutade snacka och började jobba. 

Det räcker verkligen inte att bestämma sig. Men det är en bra början. Jag hade drömt om att skriva en bok – en skönlitterär bok, en roman, en fiction, helst i genren thriller/deckare – hur länge som helst. Jag var 5 år ungefär första gången jag uttalade att jag ville bli författare. Jag utbildade mig till journalist, ett sätt att få skriva och jobba med text. Men det är ju inte samma sak som att författa böcker. Jag har aldrig varit hemlig med mina drömmar, jag har pratat om de vitt och brett. Tjatat om vad jag önskat och velat. Länge, länge frågade mina vänner – hur går det med den där boken, blir det något (något skeptiska)? Jag började egentligen första gången 2002 när jag var föräldraledig med mitt första barn. Jag skrev på kvällar och helger. På en deckare. Jag fick ett till barn rätt snabbt inpå (2003) och fortsatte under den föräldraledigheten (hur det nu kan heta ledighet när man har två pseudotvillingar…). 2004 skrev jag klart det manuset. Jag skickade in det till några förlag men fick standardrefuseringar. Nog tänkte jag att jag skulle bearbeta det, ge det en chans, men det blev aldrig av. För strax innan jag fick mitt tredje barn (2007) fick jag faktiskt kontrakt på en debattbok. Den skrev jag tillsammans med journalisten Tinni Ernsjöö Rappe. Skriet från kärnfamiljen kom ut 8 mars 2009. Min deckare fick vila, och jag insåg rätt snart att den hade somnat in för gott. Det var nog bäst så. Den var aldrig tillräckligt bra. Storyn hade nog hållit, men inte sättet den var berättad på…

Det hann bli 2010 och jag insåg att det bara var 2 år kvar tills min 40-årsdag. Jag som hade snackat så länge om att jag ville skriva en bok, om min dröm att bli författare. Plötsligt kändes det som att tiden började rinna ut. Jag insåg att jag var tvungen att agera. Jag slöt en deal med mig själv. Jag skulle ge det en chans. Åtminstone skulle jag skriva klart ett helt manus. Strunta i hur det skulle bli eller hur det skulle gå. Jag skulle tillhöra de där få som faktiskt skriver klart ett helt manus. Och så började jag planera för hur det skulle kunna gå till rent praktiskt (jag hade ju heltidsjobb och tre rätt så små barn, då 9, 7 och 3 år).

2: Jag avsatte tid och jobbade hårt. 

Jag bestämde mig för att ge det cirka 4 timmar om dagen varje semester tills jag var klar. Sommaren 2010 satte jag igång. Jag skrev hela den sommaren (hade nog tyvärr bara 3-4 veckors ledigt, men det blev några sidor). Jag fortsatte under julen och sedan sommaren 2011. Men det tog inte riktigt fart förrän jag våren 2012 anmälde mig till en skrivarkurs på kvällstid. I april 2012 fick jag dessutom ett jobberbjudande som var svårt att tacka nej till. Jag skulle bli chefredaktör för två tidningar direkt efter sommaren. Mitt redan heltidsjobb skulle nu bli ännu mer. Jag insåg att jag var tvungen att lägga in en högre växel. Den sommaren, 2012, skrev jag otroligt disciplinerat. Jag hade bestämt mig för att ta mig igenom hela manuset före 1 augusti då min nya tjänst trädde i kraft. Och jag lyckades! Hösten 2012 skickade jag in manuset. Ett litet förlag tackade faktiskt ja redan från början, men jag hade lite is i magen, för de stora förlagen var positiva, även om de tackade nej. Jag fick utförliga lektörsutlåtanden som uppmuntrade mig att fortsätta och de kom också med en hel del matnyttigt och konkret som jag borde jobba med.

3: Jag bestämde mig för att ha tålamod och göra det på riktigt.

Det tog ett år till att bearbeta om manuset, och då utgick jag från vad lektörerna hade skrivit. Alla lov, långhelger, julen och förstås sommaren 2013 gick åt. Hösten 2013 skickade jag in igen. Nu fick jag 99% ja från ett stort förlag, men det förlaget var inne i en stor omförvandling och beskedet drog ut på tiden. Vilket med facit i hand var bra, för julen 2013 hann Norstedts höra av sig och säga att de ville ge ut boken!

4: Jag insåg och accepterade att antagningen bara är början.

Med det stora fina förlaget Norstedts (Sveriges äldsta och kanske bästa förlag) i ryggen fick jag nu en förläggare och nästa bearbetningsfas satte igång. Jag skrev om och skrev om. När förläggaren till slut var nöjd kom redaktören in, och då bearbetade jag om manuset igen. Först i maj i år, 2015, var jag helt klar och boken gick i tryck. I slutet av sommaren kom den i butik. Och det kändes förstås alldeles fantastiskt!

5: Jag hade läst på och förstod hur branschen fungerade.

Ja, jag visste exakt hur många böcker som ges ut i Sverige varje år. Hur mycket en debutant säljer i snitt. Hur mycket (lite) man faktiskt tjänar på att skriva böcker. Hur otroligt svårt det är att nå ut. Ja, jag var förberedd. Och även om boken hamnade på topplistorna på adlibris och bokus så såldes den ändå i rätt blygsamma tal. Helt okej för en debutant. Men inget att leva på. Och sedan hände något jag inte var beredd på: Agenturen lyckades sälja in den till 5 länder på 4 veckor! Det hade jag inte räknat med!

Och nu är vi framme vid i dag. Jag har skrivit en femtedel på nästa bok. Men hinner som vanligt inte skriva i vardagen. I jul sätter jag igång igen. Och sedan ger jag mina lov och semestrar till nästa bok. Känner mig lycklig och nöjd över att jag ändå är några steg närmare min barndomsdröm: Att bli författare. 

Så vad gör jag i dag? Jo:

6. Håller drömmen levande!

I går gick jag igenom en massa recensioner och inlägg om Den åttonde dödssynden. Jag har förstås läst dem tidigare, men nu läste jag alla igen (jag tror det är alla, jag kan ha missat någon). Känslan när en läser vad de skrivit och inser att de alla har gett av sin tid till min bok (det tar ju tid att läsa böcker), hur de gått in i historien, levt och upplevt allt som stått där… ja, det är häftigt! Särskilt häftigt är det när man förstår på deras inlägg att de har förstått vad det var jag försökte göra. Eller snarare – att jag lyckades förmedla så att de förstod vad jag försökte göra. För det finns ju inga felläsningar. Så fort boken lämnar författaren är den vad den blir i varje läsares ögon. Läskigt och häftigt på samma gång.

Jag samlade på mig en hel del bra citat från de där recensionerna och texterna om min bok. Kolla här! Där finns också länkar till alla texter.

Har jag missat någon recension eller text om min bok? Tipsa gärna mig! Antingen i kommentarsfältet, eller mejla mig på rebecka (at) edgrenalden.se