Nej, det gick inte att hålla samma tempo som i januari. Men till januaris försvar så var det ju jullov där också, då jag hann plöja en hel del böcker.

Men totalt fem böcker blev det under februari.

Försöker fortsätta variera mig, men förstås blir det mest thrillers. Och jag har valt att läsa många utländska i år. Fast det blir alltid en hel del svenska ändå!

Skamfläck av Caroline Engvall

Den här läste i researchsyfte. Tycker att Caroline gör ett fantastiskt jobb med att uppmärksamma ungas utsatthet, särskilt på nätet. Den här var väl inte superfantastisk som bok. Men som verkliga berättelser, väldigt berörande och viktigt att läsa och ta till sig.

Blodlokan av Louise Boije af Gennäs

Jag slukade allt av Louise Boije af Gennäs på 90-talet. Var precis som alla andra fullkomligt tagen av Stjärnor utan svindel, och kär i Kaja (som ju är Mian Lodalen i verkligheten – minns när jag några år senare satt i Mians kök på söder, och var fullständigt starstruck!). Den här boken var något helt annat. En välskriven och spännande thriller. Men svårt att säga vad jag egentligen tycker. För mycket hänger på att hon lyckas knyta ihop alla spektakulära och lösa trådar, och det vet vi inte förrän vi läst alla delar i denna tänkta trilogi.

Sanningen av Harlan Coben

En stabil och spännande thriller. Han är skicklig Coben. Inget som stannar någon längre stund, men underhållande.

Processen av Malin Persson Giolito

En ny kortroman av Malin Persson Giolito. Och hon är ju alltid värd att läsa. Hon skriver otroligt bra, och det här är inget undantag. Bra, berörande, effektiv. Förstås Kafkalik.

Omgiven av psykopater av Thomas Eriksson

Jag tyckte mycket om Omgiven av idioter, årets (eller förra årets) stora bästsäljare. Den var underhållande, träffsäker, lärorik och mycket bra skriven. Men den här, nej, inte alls samma kvalitet. Den här kändes inte alls lika grundad, underbyggd eller trovärdig. Dessutom hade den några delar/formuleringar som i mina ögon kändes nästan lite psykopatiska … Kanske var det därför jag drog mig för att läsa klart den? Rekommenderar varmt den första boken. Men inte lika mycket denna.

Totalt har jag läst 15 böcker hittills i år. Målet ligger fast, 52 böcker ska det helst bli. En i veckan. Det ser görbart ut, ligger en bit före nu (eftersom vi bara är inne i vecka 9).

Läser just nu: Fatima Bremmers Ett jävla solsken och den är mycket, mycket bra!

I morgon ska jag prata på ett seminarium som Journalistförbundet ordnar för sina frilansmedlemmar! Om ett ämne som ligger nära mig: Hur man säljer artiklar till tidningar, som frilans.

Jag har ju befunnit mig på båda sidorna. Varit frilans mycket, men också varit den som köper in frilansmaterial i väldigt många år. jag har tidigare bloggat om detta, om ni är nyfikna – läs här!

Det här är ju ingen exakt vetenskap, men i morgon ska jag dela mig av mina tankar och erfarenheter!

Det är på Bar Brooklyn i Stockholm i morgon eftermiddag. Ska bli jättekul!

Ibland går det trögt. I dag har jag kämpat med mina ord. Varje tecken har varit en kamp. Jag har skrivit ungefär en tiondel av boken totalt, men märker att det går riktigt trögt. Förmodligen för att jag inte riktigt vet var jag ska.

Jag har ju ett grovt synopsis, men det räcker inte. Det fattas något. Och det skaver och irriterar. Har inte riktigt kommit på hur den här historien ska berättas. Har ingen färdig historia. Bara karaktärer (som jag ändå tycker om), några saker jag vill säga, några fragment.

När det känns så här kommer tvivlen. Inte smygande, utan rätt skoningslöst rakt på och dunkar mig i huvudet. En röst inom mig säger att det inte kommer att bli något. Att allt jag skriver är värdelöst. Att jag inte har en till historia inom mig. Att de två tidigare böckerna kom till på ren tur. Men nu är det stopp. Nu kommer bluffen synas, och jag blir avslöjad. Jag är ingen författare. Har inte det som krävs.

Ja, så går faktiskt tankarna. Men jag tvingar mig ändå att sitta still. Stå ut. För jag vet att det inte är någon idé att fly. Då blir det verkligen ingen bok, och den elaka rösten inom mig får rätt.

Det är bara att skriva på ändå. I dag har jag skrivit cirka 6 000 tecken, det är ändå en del. Jag fick ”hoppa ur” min historia och skriva en scen som ska vara med, men jag vet inte när. Bara för att över huvud taget kunna få ur mig något. Kanske får jag stryka allt jag skrev i dag sen när första utkastet av manuset är färdigskrivet. Kanske håller inget av det jag skrivit hittills. Då får det vara så.

Minns orden: ”Första steget till en färdig bok är att faktiskt skriva den.” Så alternativet att INTE skriva finns inte.

Jag tröstar mig med att det hör till att tvivla. Hur jobbigt det än är. Att INTE tvivla skulle inte heller vara bra.

Nu finns Den åttonde dödssynden på sju språk. Alla länder har olika omslag. Vilket gillar du bäst?

1. Svenska.
2. Holländska.
3. Ungerska.
4. Franska.
5. Danska.
6. Tyska.
7. Isländska.

Så här ser den ut! Kommer ut på Island 1 mars.

Vad tycker ni?

Januari blev en så otroligt bra läsmånad! Är så glad för det, för hela 2017 var ett rätt dåligt läsår för mig. MEN. Under januari 2018 har jag verkligen tagit tag i läsningen, och haft så många bra lässtunder och läst mycket bra.

10 böcker blev det under denna första månad. Målet för året är som alltid, en i veckan, alltså 52 böcker. Ligger bra till nu!

1. Hanna Lindbergs Sthlm Grotesque
   Jag tycker att Hanna skriver väldigt drivet och rappt. Och jag gillar särskilt att den här utspelar sig i krogmiljö. Det är mycket mat, och man lär sig en hel del. Det är en härlig stämning i boken. Och ett tempo. Och förstås spännande!

2. #Metoo 100 berättelser & 10 frågor som behöver besvaras
#Metoo-rörelsen är en helt fantastisk revolution. Jag älskar att det händer, att det händer nu och att jag får vara med. Jag har varit feminist så länge – och hösten 2017 kände jag verkligen att något hände. På riktigt! För mig handlar inte metoo om någon uthängningskampanj (rätt få män som faktiskt har blivit uthängda), det handlar om systerskap, om att gå ihop och berätta och avslöja alla de grejer vi kvinnor faktiskt är med om. Jag fick frågan om jag ville vara med och dela med mig av någon händelse (jag har många att välja bland) och det ville jag förstås. Min berättelse är nu med i den här boken, och jag är mycket stolt över det. Det var starkt och berörande att läsa hela boken och de nittionio berättelser av nittionio andra kvinnor som också var med.

3. Björnstad av Fredrik Backman
Jag har läst så många deckare och spänningsromaner på sistone (av olika anledningar), kände att jag ville läsa något annat, en riktig roman. Tycker att den här var otroligt fin. Jo, han har några grepp som ibland blir på gränsen till uttjatade – ”Det betydde inte mycket för en stad/ett barn/henne/honom. Det betydde bara allt.” Men han fångar mig ändå, och det ordentligt. Man blir berörd, och man älskar karaktärerna, och man vill läsa vidare. Mycket bra bok. Han är skicklig den där Backman!

4. Vi mot er av Fredrik Backman
Jag var ju bara tvungen att läsa uppföljaren också. Den var nästan lika bra.

5. Patrioterna av Pascal Engman
Ville läsa denna svenska debut eftersom jag hört mycket om den. Den var helt okej, många bra karaktärer, och bra historia. Dock tycker jag att vissa spår tappades bort i historien. Men helt klart skrämmande, och aktuell.

6. Bakom stängda dörrar av B. A. Paris
Den här hade jag hört mycket om. En krypande psykologisk thriller. I början var jag lite konfunderad, den var väldigt konservativt skriven. Men, historien kryper sig på och det blir riktigt, riktigt spännande och läskigt. Svår att lägga ifrån sig, och det är ju ett gott betyg. Och då spelar det inte så stor roll att karaktärerna är lite fyrkantiga och svartvita.

7. Sex år av Harlan Coben
Har inte läst Cobegn tidigare, men länge velat testa. Stabil thriller, särskilt bra i början. Bra idé/ingång liksom. Inte lika bra upplösning. Men ändå underhållande.
PS. En liten rolig detalj – ser ni att titeln är felstavad på omslaget? Måste vara ett tidigt korrektur som skickats ut. Jag hoppas att böckerna i bokhandeln inte ser ut där!

8. Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde
Jag försöker varje år läsa några klassiker, tycker att det ger så otroligt mycket. De är ju klassiker av en anledning, och samtidigt är de annorlunda skrivna – eftersom de ofta är rätt gamla. Det ger så mycket inspiration. Denna läste jag också i research-syfte inför nästa bok. Mer säger jag inte.

9. Alex av Pierre Lemaitre
En omtalad thriller. Var nyfiken på denna. Kul att det är en fransk thriller. Väldigt annorlunda, och en del riktigt bra twister. Absolut läsvärd.

10. En äkta man av Dennis Lehane
Den här gillade jag mycket! Väldigt oväntad, och inte alls förutsägbar. Bitvis rätt märklig. Vindlande på många sätt, ovidkommande sidohistorier, en massa spår som inte leder någon vart. Men vad alla historier gör är att bygga upp karaktärerna – som man älskar! Och så skriver Lehan som en gud! Så oklyschigt, så äkta, så finurligt, underhållande. Jag är riktigt imponerad, och drömmer om att kunna skriva bara en tiondels så bra. Läs!

Ja, kanske är det en provocerande rubrik till det här inlägget. Men jo, jag är supersträng med både min träning och med min läsning. Det beror förstås på att jag behöver det, någon som är sträng alltså. Det finns säkert en massa människor som utan problem kan träna enbart av lust, och som kan läsa enbart av lust.

Men inte jag.

Hur mycket jag än ÄLSKAR att både läsa och träna så är jag i grunden lat och bekväm av mig. Och bestämmer jag mig inte så är risken stor att det inte blir av. 

Därför bokar jag in. Just nu tränar jag med PT två dagar i veckan och försöker få till minst en träning till på egen hand. Det kommer bli färre gånger med PT, för eftersom jag har sagt upp mig kommer jag ha mindre pengar över – så jag räknar med att få träna mer på egen hand. Men minst två gånger i veckan måste jag träna, för att må bra. Helst tre. Och utöver det måste jag vara i gympahallen och träna mina gymnaster (inte för att det är så mycket träning för mig, längre, de har blivit så stora att de inte behöver så mycket pass, men ändå).

Likadant med läsningen. Jag har varje år som mål att läsa en bok i veckan. Bokar in tid så att läsningen faktiskt ska bli av. Hittills har jag jobbat för mycket för att få till det på vardagar (om jag inte lyssnar på ljudbok, vilket också händer), utan då får det blir på helgerna.

I år, när jag faktiskt dragit ner på mitt vanliga jobb, har jag fått ett rejält uppsving i lästa böcker – och det ger mig så otroligt mycket! Läser just nu Dennis Lehanes En äkta man, samt Thomas Erikssons Omgiven av psykopater. Det är bok nummer 10 och 11 i år. Och det är fortfarande bara januari. Bådar gott för årsstatistiken (ja, jag är en patetisk tävlingsmänniska)!

Vad läser jag då? Ja, allt. Just nu mycket psykologisk thriller, gärna utländska författare, för att få inspiration. Men också en del faktaböcker, romaner och klassiker. Vill ha en variation.

Jag vet att jag inte mår bra när jag inte tränar och när jag inte läser. Så jag ser det som en tjänst jag gör mig själv. För både själen och kroppen, psyket och fysiken.

Att läsa är ju dessutom en nödvändig del av skrivandet. Och för att orka skriva måste kroppen hålla. Alltså läser och tränar jag.

Nä, det är inte kvantitet utan kvalitet som räknas. Ändå kickar tävlingsmänniskan inom mig igång när jag börjar skriva. Jag blir teckenbesatt! Jag skriver just nu två vardagar i veckan, samt förstås en del även på kvällar och helger. Jobbar tre dagar i veckan med annat. Har haft som mål att klara 10 000 tecken om dagen. Det har gått rätt trögt, men jag tror att det har berott på att jag precis har börjat. När man inte vet vad man ska skriva går det långsammare.

Men, så i fredags lossnade det. Jag ska inte säga att jag har hela historien klar för mig, men jag har en rätt tydlig bild, och plötsligt så skrev jag 10 000 tecken utan problem på en dag.

Totalt har jag nu skrivit nästan 40 000 tecken. Mina böcker brukar landa på en 400 000-450 000 tecken. Så det är en tiondel jag har klämt ur mig.

Kanske får inte ens dessa 40 000 tecken vara kvar sen när jag redigerar, det vet man aldrig i förväg, men det är ändå en bra början. Nu är jag igång!

Skriver, skriver, räknar tecken, skriver, skriver.

Är teckenbesatt och jag tror att det är bra för mig!

Det finns så många myter kring det här med att skriva böcker. Här har jag samlat några vanliga frågor som jag brukar få. Som blottar föreställningen folk har om författarlivet. Och förstås mina svar.

10 vanliga frågor du får som författare – som visar vilka myter det finns kring skrivandet:

1.  Tar idéerna aldrig slut?
   Nej, idéerna tar aldrig slut. Idéerna är den lilla, lilla delen i att skriva en bok. Idéerna är det lätta. Idéer skriver inga böcker. Jo, visst måste du ha någon idé, men det mesta av de säg 300-400 sidorna du skriver kommer inte från idéerna – utan från hårt jobb. Och hårt jobb och att faktiskt skriva en bok gör att du får idéer.
2. Det går ju så bra för dig, du måste vara rik!
   Ja, det går bra för mig, nej, jag blir inte rik. Faktum är att jag är långt ifrån att kunna leva på mina böcker. Folk har oerhört svårt att förstå hur LITE pengar det ger att skriva en bok. Hur ofattbart FÅ författare som faktiskt tjänar några pengar som ens är i närheten av att kunna jämföras med en lön. Jag brukar säga till folk: Hur många böcker köper du själv per år? Och av vilka författare? Det är ett hundratal författare som ALLA köper. Sedan finns det cirka 12 000 andra utgivna böcker varje år, som säljer minst sagt blygsamt. Och det trots att de fått fina recensioner och kanske blivit sålda till utlandet. Räkna med att en författare tjänar cirka 25 kr på en inbunden bok, och 5 kr på en pocket. En normal inbunden bok säljer cirka 2000 ex. Och en pocket kanske 10 000 ex. Det blir 100 000 kr. Före skatt och sociala avgifter. 50 000 kr efter skatt. Det tar minst ett år att skriva en bok, ofta längre om man räknar in hela processen, redigeringen. Nej, du blir inte rik av att skriva böcker.
3. Vad gör du när du inte har inspiration?
   Jag jobbar inte efter inspiration. Jag skriver ändå. Skulle jag vänta på inspiration skulle boken aldrig bli skriven. Få författare skriver på inspiration. Att skriva är ett jobb. Och det måste göras även de dagar det inte är roligt. Precis som träning eller vilket jobb som helst, kan det kännas tungt innan man kommer igång. Det finns absolut ingen tid att vänta på inspiration.
4. Vågar du berätta vad den handlar om? Eller är du rädd att någon ska sno idén?
   Nej, samma som första punkten. Idén är en så otroligt liten del av bokskrivandet. Jag är inte ett dugg rädd för att berätta vad boken handlar om, eller att någon ska sno ”idén”. Jag VET att det för det första inte är idén som gör boken. Idén räcker till några sidor, sedan ska boken fyllas med så mycket mer. Det är utförandet som är grejen. Idén är heller inte helt utarbetad när jag börjar. I stora drag, ja, men mycket av idéskapandet sker medan jag skriver.
5. Vad händer om din förläggare vill att du ska göra om något i boken?
   För det första så är det alltid författaren som bestämmer över sitt manus. Förläggaren är ett bra bollplank. Tillsammans diskuterar vi manuset. Vrider och vänder vi på det. Om det är något som förläggaren tycker är märkligt eller känns fel vore det ju korkat att inte lyssna på det. Samma sak med redaktören. Jag som författare kan sedan avgöra vad jag vill ta till mig, eller strunta i (så länge boken är antagen, vill säga). Kan vara bra att förtydliga här att när en bok antas så börjar nästa stora process – boken gås igenom, bearbetas och förfinas.
6. Har den kommit ut?
   Det är lustigt, för så fort man säger att man börjat skriva på en bok så frågade folk, typ redan efter en vecka; ”har den kommit ut än?” People, det tar JÄTTELÅNG tid att få ut en bok. Först tar det väldigt lång tid att skriva den. Särskilt för mig (och då skriver jag ändå ovanligt fort) som jobbat heltid med annat hela tiden, och bara har semestrar och långhelger på mig att skriva. Sedan tar det JÄTTELÅNG tid från att den blivit antagen av förlaget. Både för att det är lång kö för böcker på ett förlag att komma ut (en massa böcker väntar på utgivning), men också för att jag som författare måste jobba om den tillsammans med först förläggare och sen redaktör. Men också för att det tar lång tid för förlaget att förbereda en utgivning, boken ska säljas in, både internt och externt (bokhandlar till exempel), marknadsföringsplan ska sättas, den ska in i kataloger och så vidare. Räkna med att det tar minst 1,5 till 2 år från att man börjar skriva tills boken är ute. Ofta längre tid än så.
7. Vilket förlag valde du?
   Den krassa verkligheten är att det är förlag som väljer författare och inte tvärtom. Jo, det kan vara så att förlagen slåss om en författare, men det är inte ofta. Särskilt inte om en ny, helt okänd, debutant. Men det händer – absolut! Men. som vanlig dödlig bör man räkna med att de flesta förlag tackar nej. Mitt förlag får ungefär 2000 manus inskickade till sig varje år. Av dessa väljer de att tacka ja till mellan 3 och 4. Så, när jag blev en av de där 3-4 det året så kan jag inte påstå att jag VALDE förlag. Förlaget valde mig, och jag var djupt tacksam. Självklart har man lite större frihet efter några böcker, om det har gått bra, och då kan det nog vara så att man kan välja. Men, rent krasst kan man ändå konstatera att det inte är författarnas marknad, utan förlagens. De är ordentligt uppvaktade av wanna be-författare, och de allra, allra flesta får nej. Och får de ja, är de glada.
8. Vill du inte att det blir film också?
   Jo, det är klart att jag vill att det ska bli film! Eller tv-serie. Eller teater. Jo, självklart! Men om det är svårt att få ett förlag att ge ut din bok, så är det ännu svårare att få ett produktionsbolag att göra en film av ditt manus! Så klart vore det så otroligt häftigt! Men, har du skrivit ett bokmanus ska du inte räkna med att det blir film. Det är ytterst, ytterst få böcker som blir film.
9. Du är ju såld till utlandet, vilket land går bäst?
   Ja, jag är såld till utlandet. Men det är svårt att svara på vilket land som går bäst. Jag vet inte. En annan aspekt är att det kan ta lång tid för det utländska förlaget att ge ut ens bok. Tyskland och ett stort tyskt förlag köpte rättigheterna till min första thriller redan hösten 2015. Men det är först nu till sommaren den kommer ut i Tyskland. Alltså, sommaren 2018. Och det går inte att säga hur det går, förrän efter rätt lång tid. Den ska ju komma på pocket i Frankrike snart också, efter det kanske jag kan säga något om hur det går.
10. Om du märker att böckerna inte fungerar, skruvar du då nu när du skriver din tredje?
    Det kanske finns författare som kan skriva ”vad folk vill ha”, men jag tror att de är få. Det är ett sånt otroligt jobb att skriva en bok. Det går knappt att ”ändra genre efter vad som är populärt just nu”. Om det fanns en formel för bästsäljare skulle så många fler författare skriva sådana. Men det finns inte. Och det går inte på förhand att säga vilka böcker som kommer att fungera. Självklart gör jag alltid mitt bästa. Skriver det bästa jag kan. Men jag försöker inte ändra på genren, utan jag skriver det jag vill skriva, på det sätt jag vill skriva – något annat tror jag är svårt. Man måste själv tro på det man gör. Gilla det man gör. Ha en stark drivkraft, passion för det man skriver. Den dagen man börjar skriva en bästsäljare, för att försöka locka en storpublik, tror jag man kommer gå vilse. Det kommer inte bli äkta! Och det finns heller inga enkla recept för bästsäljare. Vem trodde att En man som heter Ove skulle slå så stort, inte bara i Sverige, utan i hela världen? Hundraåringen? 50 shades of Grey? Harry Potter? Elena Ferrante. Nej, det var inga självklara bästsäljare. De följde ingen färdig mall. Det var passionerade författare som skrev sin grej – och så råkade det falla publiken i smaken. Om någon påstår att de vet hur man skriver en bästsäljare – tro hen inte! Ingen vet.

Nu har jag skickat in min första text till den nya skrivarkursen jag börjar nästa vecka. Det här blir min sjätte skrivarkurs på kvällstid jag går. Ser så mycket fram emot det och har stora förväntningar.

Jag har tidigare skrivit flera gånger om skrivarkurser. Läs gärna här och här!

Även om jag redan har gett ut två böcker är det pirrigt att skicka in sin text. Jag drog mig in i det sista, kände varje gång jag läste igenom den att jag inte var färdig, att jag borde jobba om den. Och det är så det är! Det är inte färdigt. Jag borde jobba om den. Jag gästbloggade om det där på Debutantbloggen förra året – om att skriva till stor del handlar om att stå ut med att det blir dåligt. För det blir det. Uselt. Det är som en lerklump som är totalt oformlig, som måste bearbetas i flera omgångar, för att till sist – om man har tur och tålamod och skicklighet – kunna bli ett litet mästerverk till skulptur.

Så, min text är fortfarande en oformlig lerklump och den ska jag nu visa upp för ett gäng andra skrivande människor, de flesta fortfarande helt okända för mig. Ni kanske fattar att det är läskigt?

Och samtidigt så nyttigt! För om man skulle fastna i det där att texten är för dålig, bearbeta om i all oändlighet, då skulle man inte komma vidare. Att skriva en bok handlar om att stå ut med att det blir dåligt och ÄNDÅ fortsätta. För det är först när man har skrivit hela historien man på riktigt kan förädla den. Och då är det många timmars text man ska stå ut med under tiden.

Jag har hittills skrivit 12 sidor. 26 300 tecken (4 600 ord, men jag räknar aldrig ord).

Mina böcker brukar ligga på mellan 400 000 och 450 000 tecken. Så. ett antal tecken kvar med andra ord.

Och det är där jag sätter en stor förhoppning till skrivarkursen.

1. Deadlines – varannan vecka MÅSTE jag lämna in helst 20 sidor text. Betyder att jag kommer framåt.
2. Får feedback direkt på det jag skrivit, och kan diskutera både upplägg, karaktärer, teknik och historia med mina kursare.
3. Får träffa andra som skriver, och förhoppningsvis inte känna mig lika ensam och värdelös (för jo, jag gör det ofta när jag sitter och skriver).
4. Får läsa andras texter och inspireras av dem, både av dess styrkor och svagheter.

Så. Nu kör vi! Lerklumpen ska bli en skulptur!