Den här veckan blev det officiellt. Från och med juli representeras jag av Grand Agency! Jag är så glad över detta. Det är första gången jag har en agent på det sättet. Jag har visserligen tidigare representerats av Norstedts Agency utomlands, men inte haft en agent som representerar hela mitt författarskap, även i Sverige.
Norstedts Agency har ju gjort ett fantastiskt jobb med mina böcker utomlands. Böckerna har fått jättefina utländska förlag och Den åttonde dödssynden är såld till sex länder och Och blomstren dö till tre länder. Är jättenöjd med dem och allt de har gjort för mig. De är dessutom otroligt trevliga på Norstedts Agency, så det kändes lite sorgligt.
Men, i och med att jag nu skriver på heltid, och verkligen ska satsa på mitt författarskap så behöver jag någon som representerar hela mig. Även här i Sverige. Och Grand Agency är en av de absolut bästa, mest erfarna och respekterade. De representerar många väldigt duktiga och stora författare, som Anna Jansson, Mats Strandberg, Cilla och Rolf Björling, Marianne Cedervall och Jonas Moström. Så förstås känns det otroligt stort att de ville representera mig!
Läs här vad fint de skriver om mig!
Så här såg det ut när jag skrev på avtalet för ett litet tag sedan!
Så har ytterligare en månad gått. Jag har skrivit en hel del på min tredje thriller, och så har jag jobbat en del med mina uppdrag. Dels har jag redaktörat Frida Boisens bok, och så har jag jobbat en hel del med juryarbetet för de olika Crimetime-priserna. Dessutom har jag fått en hel del moderatorsuppdrag framöver, som jag måste läsa in mig till. Superkul!
Och ja, jag har hunnit läsa. Både lyssnat och läst, har jag gjort. Vissa har jag läst för skoj skull, vissa i ”jobbet”. De här sju böckerna blev det den här månaden (vilket betyder att jag efter juni har hunnit läsa 47 böcker i år):
- Sofie Sarenbrant, Syndabocken
Jag och Sofie är gamla kollegor, från både Expressen och magasinsvärlden. Vi kämpade båda som outgivna, och hjälptes åt då. Men sen tog det verkligen fart för Sofie, hon fick ett tvåboksavtal och resten är historia. Jag vet hur mycket hårt jobb det ligger bakom att producera som hon gör, i den takten och med den kvaliteten. Tycker denna är en av hennes bättre, hon utvecklas hela tiden som författare, vilket är roligt att se. Den här är mycket bra, spännande och viktig. Särskilt mycket tycker jag om att hon ger alla sorters människor en röst, från olika klasser och positioner i samhället. Dessutom har hon lyckats skildra mobben som lätt uppstår i sociala medier på ett mycket bra sätt.
- Johan Rippås, Skuggmakten
En spännande thriller som utspelar sig både i Stockholm och i Kenya. Det märks att Johan är journalist och en duktig sådan. Det är kunnigt och initierat. Man lär sig en hel del, men inte på ett mästrande sätt. Sånt gillar jag.
- Carolina Neurath, Gränslösa
Carolinas andra finansthriller och jag tycker att hon här har utvecklats som författare och gjort det ännu rappare. Det är kunnigt och intressant. Uppskattar att någon skildrar den här typen av ekonomiska brott, det behöver inte vara blodigt för att vara spännande, och här får man en otäck inblick i hur förödande det kan vara för desperata människor att ta sms-lån. Gillar också hur Carolina i denna bok inte gjort karaktärerna helt svartvita, utan mer komplexa.
- Lars Berge, Vargattacken
Jag gillar att variera mig och läsa lite dokumentärt emellanåt. Det här är en utmärkt reportagebok. Otroligt intressant om händelsen på Kolmården där en ung kvinnlig djurskötare dödades av vargar. Men framför allt handlar det om vårt förhållande till djur och natur, och hur vi väljer att se och framställa denna relation. Är så imponerad av författarens gedigna researcharbete som gräver djupt i vår mänskliga natur. För det här handlar faktiskt mer om människor än om vargar.
- Karen Dionne, Träskkungens dotter
En riktigt spännande thriller om Helena som har växt upp ute i träsket med en far som kidnappade hennes mor som ung flicka. Hon har alltså växt upp långt utanför civilisationen och lärt sig överleva utan el, datorer, rinnande vatten och andra bekvämligheter. I början av boken är hon vuxen och bor med sin man och sina två döttrar. Modern är död, och pappan som suttit i fängelse i 15 år har precis rymt. Helena inser att hon är den enda som kan stoppa pappan. En bra intrig, skrivet på ett spännande och initierat sätt – mycket kunnigt om hur man kan överleva ute i träsket. Men det är också en berörande skildring av en dysfunktionell relation, där Helena som barn trots allt älskar sin pappa, vad han än har gjort mot hennes mamma. Och hur man kan se på händelser och saker från olika håll, som barn och som vuxen. Dessutom viktiga frågeställningar om arv och miljö, och om man kan välja vem man vill bli eller vara. Bra paralleller till H C Andersens Dykungens dotter. Rekommenderas verkligen!
- David Lagercrantz, Mannen som sökte sin skugga
Femte delen av Millenium, eller David andra roman om Lisbeth Salander. Jag är imponerad av hur David Lagercrantz lyckats förvalta de världsberömda karaktärerna, och kopiera Stieg Larssons sätt att berätta om dem. Hyfsat spännande mest hela tiden, och intressant om spegeltvillingar och förstås en ond myndighetskonspiration, som drabbat Lisbeth personligen.
- Mattias Edvardsson, En helt vanlig familj
Påminner rätt mycket om Malin Persson Giolitos Störst av allt. Här är det också en tonårsflicka som står åtalad för ett brutalt brott. Denna gång en mördad man. Det är oerhört välskrivet och flyter på fantastiskt fint. På en helt annan nivå än de flesta andra svenska författare (precis som Malins bok). Imponerande! Historien är dessutom väldigt suggestivt berättad ur tre berättarperspektiv. Först pappans, sedan den åtalade dotterns och sist mammans perspektiv. Långsamt växer en komplex historia fram som visar att det aldrig bara finns en sanning, ett perspektiv, och att vi aldrig vet allt eller kanske inte ens särskilt mycket om varandra, även om man är en helt vanlig familj.
- Sofie Sarenbrant, Syndabocken
En till nyhet hinner jag med här, innan jag och familjen sätter oss i bilen för att åka alla milen upp till Höga kusten där vi som vanligt ska fira midsommar med mina föräldrar, en av systrarna och hennes familj.
Och det är något som jag också fick reda på via Twitter. Den åttonde dödssynden har kommit i pocket i Frankrike! Den kom ju redan förra året på franska. Och då fick jag reda på att boken även var såld i pocketformat. Det är tydligen rätt ovanligt, så jag känner mig djupt tacksam och stolt. Här kan ni läsa om Le dernier péché som pocket på franska.
Vad tycker ni om omslaget?
Min första bok, Den åttonde dödssynden, har ju precis kommit på tyska. Och i går blev jag uppmärksammad på twitter om den första tyska recensionen! Den var gjord av Radio Bremen och var väldigt positiv! Slutomdömet (enligt min snabböversättning i google translate – vågar inte lita på min skoltyska) var:
”Det är fantastiskt. Sammantaget en mycket framgångsrik debut.”
Här kan ni läsa hela recensionen:
Så äntligen kunde jag med egna ögon se att pocketen av Och blomstren dö fanns i butik.
Här ser ni hur fint den står i Pocketshop vid Fridhemsplan, i Stockholm.
Jag var ett väldigt duktigt barn. Lillgammal och begåvad. Lärde mig läsa tidigt. Var superduktig på att skriva och teckna och måla. Jag spelade piano och så var jag elitgymnast.
Jag fick förstås mycket uppmärksamhet för det jag gjorde. För mina prestationer.
Redan när jag var 11 kom dock första bakslaget. En dag när jag kom till en gymnastikuppvisning så var elitskylten på omklädningsrummet borta. Istället stod det motionärer på vår dörr. Min grupp var inte längre Sundsvalls elittrupp, en bättre och yngre grupp hade blivit det.
När jag började i gymnasiet kom jag in på Södra Latin, en väldigt populär och estetisk skola. Där var alla duktiga på att antingen sjunga, spela, spela teater eller teckna och måla. Plötsligt var jag inte alls någon stjärna.
Och så där fortsatte det. När jag var 20+ och gick på universitetet hamnade jag i en djup depression. Jag hade problem med min pojkvän, med mina studier och med mitt liv i största allmänhet. Mina föräldrar såg till att jag kom till en läkare. Jag fick både mediciner och en terapeut. Tre år gick jag till den där terapeuten. Och där i terapin insåg jag att jag inte var någon speciell. Utan bara en medelmåtta. Som vem som helst.
Där och då var det fruktansvärt att komma till den insikten, men med tiden blev det en befrielse. Jag var ingen talang, hade ingen särskild begåvning. Var inget geni. Utan normalbegåvad och halvbra på en del saker, men inte superfantastisk på något.
Varför var det då en befrielse? Jo, jag var inte längre bunden vid det som jag trodde var mina talanger. Och jag insåg att jag, om jag ville komma någon vart, inte kunde lita på talang. Det enda som fungerade var hårt arbete.
Så, jag började jobba hårt. Jag ville bli journalist och författare. Författare vågade jag inte ens tänka på, så jag satsade på journalist. Det tog en del år (för jag kom inte in på journalisthögskolan första gången). Istället läste jag alla möjliga ämnen under fem år på universitetet (statsvetenskap, konstvetenskap, litteraturvetenskap, filosofi, idéhistoria, juridik, svenska) och först därefter, när jag redan hade en examen (i litteraturvetenskap) så kom jag in på journalistutbildningen. Jag var 28 år när jag var klar.
Jag lyckades rätt bra som journalist, men var aldrig bäst. Men jag jobbade extremt hårt. Och med tiden blev jag redaktör, redaktionschef, andreredaktör och sedan chefredaktör.
Författare vågade jag inte ens tänka tanken på förrän jag läste ett citat:
”Att skriva en bok handlar om 10 procents talang och 90 procents hårt arbete.”
Det fick mig att inse att jag kanske skulle klara att uppfylla min barndomsdröm ändå, trots att jag inte var den där supertalangen. Hårt arbete hade jag blivit bra på, och 10 procents talang kanske jag ändå hade. Så jag började. Det tog 8 år av dubbelarbete, genom alla ledigheter, sex skrivarkurser innan jag sa upp mig för att börja skriva på heltid. Det var två månader sedan. Och min andra thriller har precis kommit ut på pocket.
Jag vet i dag att hårt arbete slår talang 9 av 10 gånger. Jag bestämde mig för att vara en av de där som genomförde arbetet. Som slutförde. Och bara där slog jag rätt många talanger. Ju mer man övar, desto bättre blir man. Det kommer alltid finnas naturbegåvningar, men om man vet att man inte tillhör en av dem, så kan man nå väldigt långt på att vara ihärdig, arbeta hårt och aldrig ge upp.
Det är som styrketräning (en annan av mina passioner), du blir starkare av motstånd, när mjölksyran sätter in, eller när du lyfter tills det inte längre går, men ändå försöker lite till, så växer musklerna. Och där är tricket, som med skrivandet, att inte strunta i träningen. Att alltid gå. Att fortsätta träna, fortsätta skriva. Oavsett dagsform.
Jag vill gärna uppmuntra andra medelmåttor att tro på sina drömmar – att tro att de går att förverkliga. Och jag kommer gärna och pratar om det. Man kan numera boka mig via Talarforum och även via Författarcentrum Öst.
22 maj var det dags att presentera de nominerade till Crimetime Specsavers Award 2018! (Något jag inte heller hann blogga om då – men gör det nu, också för att uppmana er alla att gå in och rösta på er favorit!)
Jag har ju haft den stora äran att hålla i hela priset detta år. Det betyder att jag ansvarar för att ta fram de nominerade, och sedan håller i juryarbetet för alla priserna. Förstås sitter jag i juryn också. Totalt är det fem priser, jag har skrivit om dem här om ni är nyfikna.
22 maj avslöjade vi vilka fem som nominerats till priset Årets deckardebutant och vilka fem som nominerats till Årets barnboksdeckarförfattare.
Jag har läst så otroligt många böcker den här våren, och förstås väldigt många debutanter. I stort sett alla som kommit ut, även om jag inte har läst klart alla. Så jag vet vilken otroligt hög nivå det är på årets debutanter, och det är verkligen inte vilka böcker/författare som helst som nominerats!
De nominerade till årets debutant är:
1. Niklas Natt och Dag för 1793
2. Bettina Bieberstein Lee för Korpsystrar
3. Stina Jackson för Silvervägen
4. Elisabeth Norebäck för Säg att du är min
5. Pascal Engman för Patrioterna
Barnboksdeckarna som är nominerade är följande:
1. Elias och Agnes Våhlund för Handbok för superhjältar
2. Martin Widmark och Helena Willis för LasseMaja
3. Camilla och Viveca Sten för Sjörök
4. Christina Waldén för Falaffelflickorna
5. Karin och Albin Alvtegen för Hinsides väktare
Nomineringsfrukosten hölls på Urban deli. Först bjöds det på frukost, sedan var det dags för mig att kliva på scen. Jag intervjuade marknadschefen för Specsavers om deras engagemang i läsning och i det här priset och sedan var det dags för mig att avslöja alla nominerade. Och så fick alla närvarande författare (nästan alla var där) komma upp på scen för att berätta lite kort om sina böcker och sitt skrivande.
En väldigt trevlig morgon! Här ser ni mig på scen med fyra av våra debutanter (Pascal var tvungen att rusa iväg på jobb) och på andra bilden står jag med Crimetimes projektledare Josefina Karlström, före detta Crimetime-veteranen Lina Rönning och Caroline Jonell, som också jobbar med Crimetime.
Nu håller jurygrupperna (två olika för dessa två priser) på att läsa alla nominerade, och sedan ska vi fatta vårt beslut. Publikens röst kommer också räknas – så glöm inte att rösta på dina favoriter. Det gör du här!
Som sagt hände det en hel del kul i maj. Jag blev bland annat inbjuden av tidningen Resumé och Unionen till en så kallad Talangfrukost, för ett hundratal inbjudna gäster, om förutsättningarna för egenföretagare i mediebranschen i dag.
På bilden ovan är jag precis innan vi gick på scen, tillsammans med Sofia Rasmussen och Mikael Damberg.
Jag fick vara med i en paneldiskussion på scen, och representera den där som vågade säga upp mig från ett fast (och riktigt bra) jobb i mediebranschen för att satsa på att skriva böcker. Med på scen var näringsminister Mikael Damberg, Peter Hellberg, som är förste vice ordförande i Unionen och Sofia Rasmussen, omvärldsanalytiker, författare och föreläsare. Sofia höll också ett föredrag om om hur man går från jobbdröm till drömjobb – mycket intressant!
Det blev en kul diskussion på scen, och jag träffade flera intressanta och roliga människor. Här kan man läsa om eventet!
Efteråt pratade jag med Annika Billberg som också satsat på sin författarkarriär – stort lycka till!
Skulle man vara intresserad så finns paneldiskussionen (en halvtimme) här.
Fotograf till nästan alla bilder i detta inlägg: Rebecka Rynefelt
I dag kommer äntligen min andra spänningsroman Och blomstren dö ut i pocket! Vi var ju tvungna att försöka återskapa det läskiga omslaget (Fotograf: Ellinor Aldén, modell: Frida Schell – stort tack för hjälpen!).
Så här tyckte några av läsarna när den kom:
”Och blomstren dö är fantastiskt bra. Så bra att jag hade hoppats på någon form av följetong. Edgren Aldén väver mörker med samhällskritik, svek och lögner på en tunn fin tråd. Och den håller! Höstens måste!”
Betyg: 5/5
Annas deckartips”Och blomstren dö är en tät och spännande psykologisk thriller som är svår att släppa.”
Niklas Sessler, Damernas Värld”En bra intrig”
Lotta Olsson i DN”Jag vet inte riktigt vad det är med denna författaren, men hon får mig att sitta/ligga som på nålar. Det vilar en tung stämning över berättelsen även om miljön är vacker. Man bara väntar på smällen på något vis. Jag läser varje sida hektiskt för att komma vidare, måste få veta vad som hänt och vad som komma skall. Mycket spännande.
Personerna beskrivs på ett bra sätt så att man tycker sig känna dem efter några sidor, även om man inte gillar alla. Upplösningen är inte heller den man väntat och sista sidorna är olidligt spännande. En bok att minnas och lägga i attläsahögen för er som inte läst den ännu. … För mig är Rebecka Edgren Aldén en ny favoritförfattare.”
Betyg: 5/5
Bloggen Ylva kort och gott”2015 debuterade Edgren Aldén med utmärkta Den Åttonde Dödssynden och uppföljaren är minsann lika bra, men i en helt annorlunda miljö. Skärgårdsön beskrivs så bra att man känner doften av svensk sommar, och karaktärerna har både goda och dåliga sidor. Gamla synder bubblar upp till ytan och vi bjuds på en fin plot twist mot slutet – och såna böcker gillar jag!”
Betyg: 4/5
Helen Lindholm bloggen Läsa & Lyssna”Det här är en ohyggligt spännande bok; psykologisk spänning när den är som bäst!”
Bloggen Böcker – ett livselixir”Ett stort fel med den här – den tog slut för fort! Sällan läst en historia med så högt tempo. Rafflande och oförutsägbart! Driven historia som inte går lägga ifrån sig. Spännande och oförutsägbar. Gillade mycket.”
Betyg: 5/5
Författaren Anna Liljeroth”Precis som i Rebeckas förra bok tror jag om och om igen att nu har jag kommit på hur det hänger ihop men nej då, plötsligt tar det en ny vändning och jag har inte den blekaste aning. Och jag älskar det! Jag var lite orolig för att jag skulle ha för höga förväntningar efter förra boken men det behövde jag inte oroa mig för, det här är så bra.”
@kulturistanmia”Det här är spännande läsning, jag kunde inte lägga boken ifrån mig utan läste den i ett svep. Stämningen är tät och byggs upp på ett skickligt och närmast klaustrofobiskt sätt.”
Bloggen Hyllan”Jag gillar den smygande, obehagliga känslan och det faktum att handlingen utspelar sig på en begränsad plats som en ö är. Många brukar tala om den svåra andra boken, men för Rebecka Edgren Aldén verkar det inte alls svårt. Jag utgår ifrån att det blir en tredje spänningsroman och hoppas då att frågor om jämställdhet blir ännu tydligare.”
Betyg: 4/5
Bloggen Enligt O”Att säga att någon som har skrivit två thrillers har blivit riktigt etablerad kanske är att ta i, men det är så det känns med Rebecka Edgren Aldén.”
Betyg: 4/5
Nisse Schermans blogg Tankar från en samlares hjärna”Och blomstren dö är en välskriven och nagelbitande spännande psykologisk thriller. Rebecka Edgren Aldén är mycket bra på att bygga upp en stark psykologisk stämning, vilket gör att jag som läsare hela tiden sitter på helspänn.
… Det är inget tvivel om att jag vill läsa mer av Rebecka Edgren Aldén och allra helst vill jag läsa mer i den här genren – den psykologiska thrillern – där hon är en av de starkaste svenska författarna.”
Betyg: 4/5
Lottens bokblogg”Rebecka Edgren Aldén skriver i mitt tycke mycket bra samtida texter om relationer, det skulle vara spännande om nästa roman blev helt utan brott. Blir det månne en roman om Glorias fortsatta liv? Hoppas det!”
Bloggen Och dagarna går”En ruskig berättelse med många vändningar och ett oväntat slut.”
Författaren Kristin Emilson”Boken höll mig i sitt grepp från första sidan även denna gång. Sakta men säkert byggs stämningen upp i denna psykologiska thriller. … Tips från coachen: Läs!”
Författaren Josefine Sandblom”Spännande, läskig och välskriven!”
Betyg: 4/5
Jenniesboklista.com”Jag har precis slukat din bok ”Och blomstren dö”, och måste säga att det är bland dom bästa böcker jag läst (jag är en riktig bokmal och jag är ganska kräsen).”
LottaJag blev intervjuad av bloggen Hanna Marie K, och intervjun blev publicerad på min födelsedag (9 maj)! Tack för grattis!
Det var en intressant intervju där jag fick berätta lite om mitt skrivande. Eller ja, rätt mycket. Bland annat pratade jag om skrivkramp, vilket är lite ironiskt – jag säger nämligen att jag inte tillåter mig att ha det. Men nu, de senaste veckorna har jag kanske inte haft direkt skrivkramp, men rätt tufft med skrivandet.
Kanske har det med att jag nu skriver på heltid som det har varit tufft. Jag känner ju att jag har så mycket mer tid att skriva, och får då lite ångest över att jag inte utnyttjar den där tiden. För ibland går det bara inte! Det kan gå en hel dag, och inget jag gör känns bra. Och det är lite knäckande.
Men, jag tvingar mig själv att fortsätta. Skriver på, även om det vissa dagar inte blir så mycket eller särskilt bra. Tänker som Doris i Hitta Nemo: ”Fortsätt simma”, fast då snarare: ”Fortsätt skriva, fortsätt skriva.”
Förhoppningsvis lossnar det snart. Eller – det måste det ju göra. Jag har skrivit nästan 300 000 tecken, och är på upplösningen, men det är också där jag har kört fast. jag vet var jag ska, men jag vet inte exakt hur jag ska komma dit 😉
Om ni vill läsa intervjun så hittar ni den här!
Tack Hanna för att jag fick vara med!
Bloggrebecka_edgren_242024-06-20T17:35:20+02:00
