På min förra blogg var det ett inlägg som ständigt toppade listan över mest lästa. Och vad kan det ha handlat om? Jo, något som de allra, allra flesta författare haft personlig erfarenhet av: Refuseringar.

De allra, allra flesta författare har någon gång blivit refuserade. Det hör liksom till. Alla som skriver vet det. De allra, allra flesta böcker som skrivs blir refuserade.

Eftersom det inlägget var så otroligt populärt så delar jag det här – i något redigerad form.

När jag berättar att jag blivit refuserad en massa gånger blir vissa väldigt förvånade. Inte mina skrivande vänner och bekanta, men andra. Många av mina icke-skrivande vänner har frågat: Men varför valde du inte Bonnierförlagen? Du jobbar ju på Bonnier (jag jobbar på Bonnier tidskrifter som gör magasin). Ha! Varför jag inte valde? Man väljer inte. Bonnierförlagen tackade nej.

Första utkastet av Den åttonde dödssynden blev klar redan sommaren 2012. Samma höst skickade jag in den till 6–7 förlag. Alla tackade nej (utom ett mindre förlag som faktiskt tackade ja). Dock fick jag från nästan allihopa väldigt fina och utförliga lektörsutlåtanden.

90 procent av alla manus får en standardrefusering, i alla fall om man får tro författaren och välkända skrivläraren Sören Bondeson. Läs bara de här raderna som jag har hämtat från Kristina Svenssons blogg:

”Refuseringar hör till författandet enligt Sören Bondeson. När förlag får manus delas de upp i tre högar; ej utgivning, kan vara intressant och intressant. 90% hamnar direkt i högen med ej intressant och får standardrefusering. Enligt Sören Bondesson görs inga misstag där utan dessa böcker är helt enkelt inte tillräckligt bra för att ges ut. Han räknar in de manus han själv skrev i början av sin karriär dit.

Det är bland de sista 10% som läses av redaktör eller en utomstående lektör som misstag görs och blivande bästsäljare refuseras av misstag. Får du ett längre refuseringsbrev med synpunkter på ditt manus  har det fallit i den sista gallringen och då kommer du enligt Sören Bondeson förr eller senare att hitta ett förlag.”

Det här hade jag inte läst när jag fick mina första refuseringar. Sista meningen ”Får du ett längre refuseringsbrev med synpunkter på ditt manus  har det fallit i den sista gallringen och då kommer du enligt Sören Bondeson förr eller senare att hitta ett förlag” är ju otroligt hoppfull, eller hur?

Men även om jag inte hade läst det så hade jag pratat med tillräckligt många i branschen för att veta hur otroligt få som får ja. Självklart sved det ändå att få nej, men jag blev inte särskilt knäckt. En av mina författarvänner förklarade för mig på ett tidigt stadium att man ska vara djupt tacksam om man får ett lektörsutlåtande (istället för ett standardiserat tack, men nej tack). Hon sa att det kan ses som förlagets första utsträckta hand, det är inte ett nej, utan början på en kommunikation. Hon sa också att många förlag vill se vad den aspirerande författaren gör med den där feedbacken. Det säger ju något om en person hur den hanterar konstruktiv kritik. Det kanske inte är lika lockande att jobba med en författare som tycker att varje bokstav och kommatecken i sitt manus är absolut nödvändigt, och att ingenting får ändras (jo, det finns genier som säkert kan skriva den perfekta boken från början, men de är försvinnande få. Jag skulle ändå uppskatta att 99% av alla manus behöver redigering).

Jag fick som sagt nej, men bra feedback, från cirka 6–7 förlag. Med min väns ord i öronen tackade jag så hemskt mycket för att de tagit sig tid att läsa och för den konstruktiva kritiken. Sommaren 2013 bearbetade jag om manuset utifrån det jag tyckte kändes relevant i förlagens kritik (man behöver absolut inte ändra något som inte känns bra). Hösten 2013 skickade jag in det omarbetade manuset. Hela hösten hann gå, men till slut svarade Norstedts (som tackade nej i första vändan) ja.

För en tid sedan läste jag i tidningen Skriva om hur många manus förlagen får. Jag minns att Norstedts då svarade att de får ungefär 2000 manus om året. Av dessa får 20 utförliga lektörsutlåtanden och 3–4 av dem blir utgivna. Det ser ungefär likadant ut på de andra förlagen. Så med det i bakhuvudet kände jag mig väldigt nöjd med mina många fina lektörsutlåtanden, även om det var refuseringar.

Så tänkte jag avsluta det här inlägget med lite uppmuntran! Det här är en lista på framgångsrika författare som har blivit refuserade – som jag har hämtat från Elisabet Norins utmärkta handbok: Tre enkla regler finns inte – en romanskola (Isaberg förlag):

Astrid Lindgrens manus till debuten Pippi Långstrump blev refuserad av Bonniers.

Johan Ajvide Lindqvists succéroman Låt den rätta komma in blev refuserad sex gånger innan Ordfront sa ja.

JK Rowlings Harry Potter blev refuserad av mellan nio och femton förlag…

Stephen King fick ihop 84 refuseringsbrev innan en tidning köpte en novell av honom (läs om det i hans fantastiska Att skriva)!

Fler som blev refuserade: Agatha Christie, George Orwell (Animal Farm), Zadie Smith (Vita tänder), James Joyces (Dubliners), Fredrik Forsyths (Schakalen).

Som ni ser, man ska inte ge upp! Även de bästa blir refuserade!

I veckan fick jag ett samtal från min agent. Ja, jag har en agentur, Norstedts egen utlandsagentur som gör sitt bästa för att sälja min och de andra Norstedtsförfattarna utomlands. Aldrig har jag räknat med att de skulle lyckas. Och därför blev jag så glad när jag för en dryg vecka sedan fick reda på att jag var såld till Danmark.

Den här gången ringde de. Linda frågade om jag satt ner. Och nej, jag hann inte sätta mig innan hon bara var tvungen att berätta att de lyckats sälja mig även till Tyskland!

Det betyder alltså att ett danskt förlag och ett tyskt förlag tror på min bok, har tagit den till sig och ska ge ut den översatt på danska/tyska. Är det inte fantastiskt?

Nu är det dessutom dags för den årliga Frankfurtmässan, som lär vara den största bokmässan i världen. Tydligen är det väldigt bra att komma dit och redan vara såld till två länder. Så nu håller jag tummarna!

Stort tack alla duktiga på Norstedts agency som lyckats så här bra hittills!

Bokmässan i Göteborg är något jag ser fram emot varje år. Jag har varit där de flesta gånger de senaste 7–8 åren. Men bara en gång tidigare har jag varit där som författare. Det var 2009 och året Skriet från kärnfamiljen kom ut. Det hände inte så mycket då, det mesta var som vanligt förutom att jag och min medförfattare Tinni Ernsjöö Rappe blev utbjudna av förlaget (Albert Bonnier förlag) på middag och vi fick tillgång till loungen för författare.

I år var det annorlunda. I år debuterade jag med Den åttonde dödssynden. Jag fick tala på monterscenen och jag signerade böcker. Mitt schema var verkligen inte särskilt ansträngt, men bara att vara där som författare var något extra.

Här är lite bilder från förra helgen:

Jag kom ner redan på torsdag, rätt sent på dagen för tåget var rejält försenat. Jag kom till mässan runt 16.30 och hamnade i princip direkt in i ett mingel i Printz förlags monter. Där fanns flera härliga personer jag kände och flera jag lärde känna. På bilden ser ni Maria Sundberg, fantastisk formgivare som gjorde omslaget till min bok, jag, Pamela Andersson, chefredaktör på Topphälsa och på bokmässan aktuell med Rosa kokboken, Susanne Boll, författare, Varg Gyllander, författare och Nina Larsdotter, förläggare och författare.

Så här fint hade Norstedts skyltat upp med min bok, intill favoriten Mats Strandberg, som ju är aktuell med sin nya skräckroman Färjan.

Eftersom mitt schema inte var särskilt ansträngande så hann jag gå på en massa spännande seminarier – det är också mitt jobb som journalist att hålla mig ajour med vad som händer, vilka trender som gällde just i år och vilka författare det snackades mest om. Här är efter seminariet med en av årets författarstjärnor, Paula Hawkins. Hon har skrivit den hyllade Kvinnan på tåget, som jag älskade. Den är skriven i samma genre som min bok, domestic noir (som jag har skrivit om i min förra blogg, och som jag lovar att jag ska skriva mer om längre fram), så jag är extra glad att hennes gått så bra (det verkar som att det finns ett sug efter just den här typen av psykologisk spänningslitteratur. Och det är ju bra.

På fredag eftermiddag pratade jag med min förläggare Peter Karlsson på Norstedts monters scen. Det gick faktiskt jättebra och jag var inte ett dugg nervös. Rätt många kom och lyssnade. Kul!

Efteråt var det signering. Det är ju stenhård konkurrens om bokköparna så jag var glad och tacksam över de som kom och valde just min bok!

Bokmässan utspelar sig inte bara på själva mässan. En stor del är det sociala livet efter stängning, och framför allt på Park (hotellet). Där samlas alla förläggare, redaktörer, författare, pr-människor, journalister och minglar runt till framåt småtimmarna. Här stöter man på de flesta och jag kan ju bara erkänna att jag älskar det! Det blev tre nätter då jag inte kom i säng förrän efter 2… Här är journalisten och författaren Bella Linde och Frida Boisen, som ju är aktuell med boken Digital succé.

I vimlet på Park sprang jag också på min duktiga redaktör Malin Tynderfeldt. En redaktör är otroligt viktig för en boks tillblivande och min redaktör var super!

Här är två andra trevliga författare i vimlet: Anne-Marie Schjetlein och Susanne Boll.

På lördagen kom min familj ner. Jag tror att det är superviktigt att dela allt som händer med dem (så gott det går). Här är min minsta tjej, Simone, som blev så stolt när hon hittade min bok.

På lördagen stod jag och signera, bland annat med otroligt duktiga och produktiva författaren Anna Jansson. Det var också en härlig ny bekantskap som jag verkligen ser fram emot att träffa igen.

Överlag är nästan alla av de andra författarna otroligt gulliga. Det finns en slags snäll kollegialitet som man blir inbjuden till. Och det även om en, som jag, är debutant. Tilde de Paula, som är aktuell med starka Tiden läker inga sår, och Katerina Janouch, som alltid är aktuell eftersom hon hinner producera ofattbart många böcker, kände jag redan, här kom de förbi och sa hej i min monter.

På lördagen var jag bjuden på storslagen förlagsmiddag. Vi var nog 80 personer minst, författare och folk från Norstedts. Där inne i salen insåg jag vilket fantastiskt förlag jag har hamnat på. I rummet satt storheter som PO Enquist, Ebba Witt-Brattström, Kristina Sandberg, Mats Strandberg, Carin Gerhardsson, David Lagercrantz, Pekå Englund… ja, jag kan inte räkna upp dem alla. Här är mitt bord.

Mitt emot mig satt Norstedts vd Otto Sjöberg. Vi hade ju en del att prata om eftersom vi båda jobbat på kvällstidning (jag dock inte särskilt länge). Bredvid satt författaren Annika Estassy Lovén. Och han till vänster är min man Björn som dök upp lagom till kaffet.

Jag var ju bara tvungen att hälsa på Kristina Sandberg och berätta hur mycket jag tycker om hennes böcker om Maj. Rekommenderar verkligen hennes Att föda ett barn!

Ett plus med Bokmässan måste jag tillägga är ju att en faktiskt bor på hotell och får äta hotellfrukost!

Kom hem trött, men lycklig och glad, på söndag kväll med en rejäl bokhög att läsa. Alla de här utom en är skrivna av författare på Norstedts. Förstår ni vilket bra förlag jag har?

Vad kul att du hittade hit! Här bloggar jag om allt som rör skrivande och läsande och allt som rör mitt författarskap förstås. Min debutbok Den åttonde dödssynden kom ut på Norstedts i slutet av juli och det har varit en fantastisk resa så här långt.

Jag har tidigare bloggat på Books & Dreams sida, där jag på Debutantbloggen skrev om min resa mot utgivning. Nu är ju min bok ute och lever sitt eget liv, och debutantbloggen får vila. Men sluta blogga vill jag inte göra. Så här fortsätter resan.

En första spännande nyhet är att jag i fredags fick reda på att jag numera också har ett danskt förlag! Modtryk heter det och har en massa spännande författare, som Åsa Larsson, Jan Guillou, Maria Sveland, Stieg Larsson, Tove Alsterdal, Jens Lapidus, David Lagercrantz, Kristina Ohlsson. Så jag har fint sällskap, minst sagt. Eftersom det är så nytt vet jag inte alls exakt vad det här innebär, eller när boken kommer på danska. Men det är otroligt roligt och uppmuntrande att ett danskt förlag tror och vill satsa på mig.

Jag nöjer mig med det så länge. Vi hörs!