I maj kommer Den åttonde dödssynden ut i pocket. När jag förra veckan träffade några andra författare utbrast de: Ja, men det är ju då det börjar! På ett sätt förstår jag precis vad de menar. Den inbundna boken säljer sällan jättemycket. Konkurrensen är stenhård. Snittet för en debutant ligger runt 900 sålda exemplar. Jag har sålt mer än så, men det är ju ändå inga stora volymer.

Men med pocket kan det ta fart! Det blir inte mycket pengar för varje pocketbok, men om man som jag framför allt vill bli läst så är det nog pocket man ska satsa på. Det ska bli intressant att se hur pocketen mottas. Och se om boken får nya läsare. En dröm jag alltid har haft är att min bok ska säljas i kassan på Ica. Jag brukar alltid gå förbi stället med pocketböcker där. Det är inte många. Så jag förstår ju att det är en attraktiv plats, bara för riktiga storsäljare. Det vore fantastiskt att se sin bok där!

Förlaget har bytt omslag till pocketutgåvan. Jag älskade ju det förra, men det här känns också riktigt bra. Det här är nog inte den absolut sista versionen, den har inte gått till tryck än. Men så här ser det ut i Norstedts sommarkatalog.

I går fick jag ett mejl från den holländska översättaren. Hon hade lite frågor. Dels några redigeringsfrågor, smådetaljer som faktiskt var fel i den svenska. Så tacksam över att hon upptäckte dem! Men sedan var det lite andra frågor som var intressanta. I en scen i min bok dansar min huvudperson till Imperiets Var är vargen. Men den holländska publiken känner ju inte till Imperiet. Så översättaren frågade om det var okej att byta ut det mot U2:s With or with out you – den går det satt yla till, hon hade själv testat 😉

Ja, det är sådana saker man inte tänker på, som måste vara krångliga för översättare. Men vilket spännande jobb att översätta böcker, inte bara språket, utan också kulturen!

Ett annat exempel är att en av mina karaktärer säger ”vi” om sig själv och sin hund. Tydligen skulle man aldrig säga det i Nederländerna. Tyckte jag också var otroligt intressant!

Hon kunde också berätta att boken kommer ut i Holland i september och heter då De achtste doodszonde!

För ett tag sedan fick jag också ett mejl från min ungerska översättare. Det var ett otroligt gulligt mejl. Inga frågor. Hon ville bara berätta att hon uppskattade boken så mycket! Sånt blir man ju jätteglad för! Kolla här:

(Jag frågade om jag fick visa hennes mejl, och det fick jag så gärna!)

Jag vet tyvärr inte när den kommer på ungerska, eller på de andra språken (tyska och franska). Men jag tror att Danmark är först ut. Där släpps Den åttonde dödssynden i juni med det här otroligt snygga omslaget!

… som jag gjorde i går, på Skrivarkademins Debutantkväll, var väldigt kul! Jag har inte gjort det inför publik särskilt många gånger. Eller ja, egentligen bara en gång tidigare, på Bokmässan. Men det är ju fruktansvärt roligt! Så klart också lite nervöst. Särskilt när jag skulle läsa ett stycke ur boken…

Tydligen var det dessutom publikrekord på en Debutantkväll. Skrivarkademin har haft sådana här kvällar i många, många år, men aldrig haft så många gäster. Det kändes ju extra kul!

Jag tror att en av anledningarna till att det gick så bra i går, var för att det var en väldigt tacksam publik. De flesta gick eller ville gå någon skrivarkurs på Skrivarakademin. De är intresserade av skrivandet och av hela skrivandeprocessen, och ville veta allt om hur vi gjorde för att få ut våra böcker. Så det ställdes många bra frågor, och det kändes som att publiken verkligen lyssnade på det vi sa.

Det var också väldigt trevligt att träffa de andra två författarna, Mikaela Bley och Johan Björkstedt. Trots att vi skriver rätt olika böcker, så är det ju lätt att hitta gemensamma nämnare som författare. Hoppas vi ses igen!

Efteråt var det bokförsäljning – och jag sålde riktigt många böcker! Var först orolig för att jag skulle få släpa hem alla böcker igen, men en resväska full med böcker gick åt! När jag kom hem hade jag bara tre kvar. Otroligt roligt!

Måste dock få till en bättre rutin kring det där. Jag hade ingen växel, har inte swish och hade till och med glömt att ta med en penna! Snacka om orutinerat! Men, det gick bra ändå! Tyvärr glömde jag ta bilder – den här tog min kompis Catia som var på plats:

Tack alla som kom! Och tack alla som köpte min bok – det betyder jättemycket för mig!

I dag pratar jag på Skrivarakademins Debutantkväll om min bok Den åttonde dödssynden. Jag och två andra debutanter från 2015 är inbjudna, Mikaela Bley, som debuterade med spänningsromanen Lycke (Lind & Co), och Johan Björkstedt som debuterade med Vakta henne (Sadura).

Det ska bli spännande! Tydligen ska vi läsa ett stycke från våra böcker också. Jag har fortfarande inte bestämt vad jag ska läsa. Hm, det måste jag fundera på!

Vore jättekul om vi ses där!

Här kan du läsa allt om kvällen.

Författarskap och träning har tidigare inte varit en vanlig kombo. På sin höjd har författare pratat om skogspromenader för att rensa hjärnan. Kanske för att det har setts som ytligt att träna, och djupt att skriva? Författande är något intellektuellt, något som rör sig i hjärnan. Inte i kroppen.

Men jag tycker att det där börjar luckras upp. Antingen har träningen fått högre status, eller så har författare blivit mer hälsomedvetna.

Tidigare har jag hört flera författare koppla ihop träning med att skriva. Martina Haag, Moa Herngren, Sofie Sarenbrant, Denise Rudberg bland andra. Tidningen Skriva skrev också om den här kopplingen mellan skrivandet och träningen för några år sedan (hittar dock inte det numret nu!). Och ja, jag tycker verkligen att det finns tydliga paralleller mellan träning och att skriva en roman.

Den första liknelsen, och kanske den vanligaste, är väl den att det är som ett maraton att skriva en roman. Så är det ju. Visst krävs det talang att få klart en bok, men jag skulle påstå att det krävs ännu mer uthållighet. Precis om under ett maraton måste man ha bestämt sig för att springa till mål. Precis som, jag föreställer mig (för jag är ingen maratonlöpare), under ett maraton så måste man övervinna alla tankar om att ge upp, att man inte kommer att klara det, att det inte går, att det inte är värt det, att det gör ont och så vidare.

Men det finns paralleller till annan träning också. Det självklara – allt blir bättre ju mer man övar. Att bli en bra skribent kräver övning. Man måste öva upp skrivmusklerna, lära sig av sina misstag, bli bättre och bättre. Jag som framför allt håller på med styrketräning har lärt mig att det inte finns någon gräns för hur stark man kan bli. Och nej, det finns nog ingen gräns för hur bra man kan skriva heller. Man kan alltid bli bättre! Ett manus kan alltid bli bättre!

Inställningen förenar också. Jag förstod tidigt att jag inte är någon naturbegåvning eller något geni. Varken på att träna eller på att skriva. Då bestämde jag mig för att vara den envisaste. Jag skulle inte ge mig. I över ett år nu har jag gått till en PT tre dagar i veckan. Jag är alltid där! Är i stort sett aldrig sjuk. Känner jag mig lite krasslig går jag ändå dit. Då kör vi förstås lite lugnare.

På fritiden tränar jag barn i truppgymnastik och det här är något jag ofta säger till mina gymnaster: ”Det finns alltid naturbegåvningar som bara har det, som kan allt. Men det är de som kommer på träningarna, de som verkligen kämpar och nöter, gång efter gång, som håller i längden. Ofta kommer de begåvad till en gräns där begåvningen inte räcker längre, och eftersom de så länge klarat sig på talang är de sämre rustade för motgångar.” 

Precis så tänker jag kring min egen träning. Och kring mitt eget skrivande. Jag är ingen som bara ”har det”. Orden flödar inte ur mina fingrar perfekt. Jag är inte vältränad av naturen. Jag måste kämpa. Och det gör jag genom att varje dag gå upp och göra det jag ska.

Den inställningen har tagit mig rätt långt. I dag är jag riktigt stark! Och jag har fått en bok publicerad. Nu gäller det att hålla i det här. Jag vill vara en tränande, frisk, stark människa (och jag har några konkreta mål som jag vill uppnå). Jag vill vara en författare som kan leva på mitt skrivande. Dit är det lång väg kvar att gå. Men enda sättet att komma dit, är att fortsätta. Dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år. Inte ge upp. Lära sig av sina misstag.

Min vän, också författare och träningsfantast, Hillevi Wahl, blev inspirerad av min träning med min PT, så hon intervjuade mig om vad PT:n hade betytt. Allt! svarade jag! Jag hade inte klarat att bli så här vältränad om det inte var för honom. Den sista frågan i intervjun var intressant och fick mig att tänka till ett varv till kring det här med träning och skrivande:

Tror du att din träning på något sätt har påverkat ditt författande, eller rentav bidragit till din succé?
– En sak har det i alla fall betytt och det är att jag nu VET att jag klarar mer än jag tror. Jag har aldrig sett mig själv som särskilt vältränad eller stark. Tvärtom har min självbild varit att jag är rätt dålig på idrott, särskilt kondition. Och jag har alltid varit lite rund. Att jag lyckades med detta – att bli vrålstark, för jag är verkligen stark – det gjorde något med mig.
– Någonstans befruktade boken och träningen varandra. Om jag klarade att skriva och få ut en bok – varför skulle jag då inte kunna bli en vältränad människa som älskar att träna? Om jag lyckades med att bli så här stark och vältränad – varför skulle jag då inte kunna lyckas som författare? Typ så.
– Nu känns det som att jag skulle kunna klara nästan vad som helst, bara jag verkligen bestämmer mig och lägger ner tid och energi på det. Inget kommer gratis. Jag tränade 166 pass förra året, jag sjukskriver mig aldrig!
– Boken kom också till av en massa jävlar anamma. Jag skrev minst fyra timmar varje semesterdag i fyra år. I dag vet jag att man inte bara ska drömma – man ska förverkliga sina drömmar. Det kräver hårt arbete, men det är värt det! Det är bättre att gå upp varje dag och försöka, även de dagar man är svag och allt blir dåligt. Det är när man slutar försöka som man misslyckas.

Det är verkligen så! Träningen gav mig självförtroende. Och att bli utgiven gav mig självförtroende. Jag överraskade mig själv på båda fronterna. Blev mycket starkare än vad jag trodde. Och lyckades mycket bättre med mitt skrivande än vad jag trodde. Och det gav mig en enorm skjuts.

Här kan du läsa hela intervjun med mig!

Ps. På bilden längst upp: jag och min PT Fredrik Unge.

Fjärde dagen på min fem månader långa tjänstledighet. Och jag borde skriva för fullt. Jo, jag skriver. Det gör jag! Men inte hela tiden. Upptäcker att jag ibland skriver på, och det blir rätt många tecken. Ibland blir jag helt tom och måste göra något annat, som att…

1. … göra mig själv en till snabbkaffe (uppe i tre bara i dag).
2. … surfa in på facebook och fastna i debatter om mansplaination och fördömandet av kvinnliga författare som sägs skada sina nära och kära (i detta fall ex) via sina böcker (lex Martina Haag, Ebba Witt-Brattström), fast ingen någonsin bryr sig om att fördöma manliga ditos som gör exakt samma sak (Karl-Ove Knausgård, Strindberg, Leif GW Persson, Jan Myrdal… och så vidare).
3. … gå ut med hunden.
4. … kolla vilken plats Den åttonde dödssynden ligger på i dag på adlibris (halkat ner till plats 67 över mest sålda inbundna thrillers just nu).
5. … läsa författarbloggar.

… Kan rekommendera två riktigt bra författarbloggar: Katarina Bivald (som jag hittade till nyligen, mycket underhållande skrivet och tycker att det är så fascinerande att hennes böcker slagit i USA!) och Simona Ahrnstedt som alltid skriver läsvärt och kul.

6. … blogga.

Nä, nu ska jag kasta mig över manuset igen. Drygt 10 000 tecken har jag hunnit med i dag, Hittills. Måste få ur mig mer!

Går det? I dag är det andra dagen på min fem månader långa tjänstledighet. Eller kanske ska jag säga korta. För när jag börjar räkna efter hur mycket jag faktiskt måste skriva per dag, så inser jag att det är rätt kort tid…

Visst kan det gå! Det ska gå. Men det kommer krävas mycket jobb. Att skriva är inget 9–17-jobb… I alla fall klarar inte jag av att vara produktiv och kreativ 8 timmar i sträck. Å andra sidan jobbar man även när man inte skriver. Det är då historien bearbetas. Samtidigt är det en herrans massa ord som ska ner på papper (cirka 400 000 tecken). Det är bara att sätta igång!

Min plan är att försöka skriva 15 000 tecken per dag. Det är ungefär 7–8 A4:a sidor. Även om jag lyckas med det så vet jag ju sedan förra gången, att många av de där sidorna aldrig kommer att användas i den färdiga boken. Mycket av det man skriver är uselt. Mycket måste man skriva för sig själv, för att själv förstå historien. Sådant som sedan kan strykas.

Och när jag har skrivit hela historien så börjar nästa stora jobb: redigeringen.

Jag har historien, jag har karaktärerna. Jag har ett synopsis. Men mycket kan hända på vägen. Känner just nu en enorm ödmjukhet inför alla författare som lyckats. Särskilt dem som lyckats med att få ihop bok nummer två…

Tröstar mig med vetskapen att: Det enda sättet att lyckas är att försöka.

”Årets underskattade: Den åttonde dödssynden av Rebecka Edgren Aldén är en riktigt bra bok som fått på tok för lite uppmärksamhet.”

Tänk att man kan bli så glad för några ord. Linda Odén, vars blogg Enligt O jag länge har följt, bloggar också på Kulturkollo. Och det var där hon sammanfattade 2015. Och det var där min bok Den åttonde dödssynden fick vara med på ett hörn. Som årets mest underskattade.

Jag hoppas att fler upptäcker min bok när den kommer ut som pocket nu i maj! Snart, snart ska jag visa pocketomslaget. Inte samma som det inbundna (som jag älskade), men superfint!

Så här ser min bok ut på danska! Tycker att mitt danska förlag Modtryk har gjort ett fantastiskt fint omslag! Eller vad säger ni?

24 juni kommer den ut i Danmark. Please – tipsa alla era danska vänner 😉

Den 10 februari är jag inbjuden till Skrivarakademins Debutantkväll. Då ska jag och två andra debutanter, Mikaela Bley och Johan Björkstedt, som också gått kurser på Skrivarakademin, berätta om vårt skrivande och vår väg till utgivning. Det ska bli superkul att vara med! Jag har Skrivarakademin att tacka för mycket. Även om jag nog hade skrivit klart en bok ändå, så fick jag väldigt mycket hjälp av kurserna jag gått.

Det vore roligt om ni ville komma förbi och lyssna! Det är helt gratis, och de bjuder på lite tilltugg och säljer vin till självkostnadspris. Jag kommer att ta med mig ett gäng böcker som jag säljer billigare och förstås gärna signerar!

Hoppas vi ses!