Har sett det flera gånger nu. Recensenter som berättar alldeles för mycket av handlingen. Jag blir lika irriterad varje gång! Det hände en författarkollega till mig nyligen – tänker inte länka, för jag vill inte att fler ska läsa den recensionen. Det här var en professionellt recension, i en vanlig dagstidning – de borde verkligen veta bättre!! Jag skulle vilja gå så långt som att säga att den här recensenten helt förstörde boken, avslöjade två tre viktiga saker, man som läser var nyfiken på, som drev en att fortsätta läsa.
Varför gör recensenter så?
Jag har själv varit med om det. Men inte med tidningsrecensenter, men däremot bokbloggare som typ avslöjar hela slutet. Någonstans kan jag ändå mer förstå blogbloggare, som kanske inte är lika erfarna – även om det förstås finns flera riktigt erfarna och skickliga recensenter bland bokbloggarna också! Kanske vet de inte bättre? Men en journalist som skriver i en tidning borde definitivt veta bättre. Jag har själv recenserat rätt många böcker, och skulle aldrig förstöra boken på det sättet.
Egentligen har jag svårt att förstå varför någon gör det. Man förstör ju läsupplevelsen för alla som kommer efter! Eller är det medvetet elakt, att de faktiskt VILL förstöra? Vad tror ni?
Ah, håller med dig helt. Hur kan man!?
Som jurist går jag genast igång och tänker, stäm dem! Kanske ska man lägga in ett uttryckligt förbud mot spoliers i förordet! Men så samtidigt, behöver man ju i viss mån dessa recensenter och vill/bör/måste hålla sig väl med dem. Vete sjutton faktiskt, jobbar förlagen eller författarförbundet med frågan om det nu är utbrett?
Och som svar på din fråga så tror jag spontant bara att de Inte anstränger sig tillräckligt och gör ett dåligt jobb helt enkelt… Dock om de, som vissa bokbloggar gör, varnar för spoilers innan de drar igång sin utläggning så att man kan sluta läsa om man vill så tycker jag ändå det är ok.
Ja, varnar man kan det vara okej. Men jag var till exempel med om en bokbloggare som berättade slutet av min bok i sitt inlägg… mina böcker är ju thrillers – det är en gåta, man ska inte veta exakt hur det ligger till, förrän precis i slutet! Recensionen av min väns bok , som blev totalspoilad av en medelstor dagstidning, innehåll hela upplösningen, samt svaret på en av bokens stora gåtor. Tycker att det är fruktansvärt fräckt och har god lust att mejla recensenten!
Gör det! Mejla – något svar lär du ju få. Och eventuellt och förhoppningsvis tänker sig mänskan för nästa gång.
Himla dåligt. Som tur är läser inte alla bokbloggar och recensioner utan lyssnar mer på bokhandlare och vänner som inte spoilar.
🙂
Å kan du rätta min felstavning ovan?
Gisela
Done!
Ha ha! Ja, det är klart att det är medvetet. Även om recensenten ger bra betyg är det ett medvetet passivt-aggressivt sätt att attackera den som lyckats göra det som recensenten inte gjort – nämligen att lyckas som författare! Jag är helt övertygad om att så är fallet nio ggr av tio. Den tionde gången är det av ren dumhet. 🙂
Ja, för så korkad kan man inte vara… blir ännu mer förbannad!
Hej! Vill gärna kommentera ditt inlägg eftersom det gjorde att jag började fundera en vända till kring hur jag skriver mina inlägg på mina bloggar. Jag skriver dagligen om böcker jag läser och ibland skriver jag kortfattade inlägg där jag inte avslöjar särskilt mycket av handlingen utan beskriver en känsla eller personlig tanke om boken – lite som en teaser. Men … ibland vill jag faktiskt gå in nära i en roman och diskutera innehåll, språkhantering, struktur, budskap, aktualitet, genretillhörighet osv och då måste man förhålla sig på ett annat sätt och kanske avslöja en del av handlingen. Vilket jag tror och hoppas tillför något till läsaren av mitt inlägg. Tänker du att man som recensent/bokbloggare enbart skall fungera som ”annonsör” för böcker eller skall man också diskutera och emellanåt problematisera innehållet?
Intressant reflektion! Tycker själv att man får skilja på lite olika sorters recensioner. Skriver man en recension av en helt ny bok, film eller tv-serie så berättar man ju inte hur historien slutar eller avslöjar vad som är själva gåtan! Det är ju att spoila för de som vill läsa, titta. Men. Precis som du skriver vill man ibland gå lite djupare på ett verk – analysera det ordentligt. Har inget emot det! Jag vet många lyckade exempel där man har analyserat i detalj en tv-serie, en film (Sagan om ringen, till exempel som jag var och lyssnade på ett samtal om en gång i tiden) eller en bok. Jag är själv litteraturvetare i grunden, har en fil kand i litteratur, och vi gjorde ju ofta den typen av djupgående analyser av böckerna – även upplösningen och slutet. Och själva gåtan. Men om man ska göra en sådan ”recension”/analys så tycker jag att det hör till god ton att först varna för att man kommer att spoila. Ofta görs ju inte den här typen av helhetsanalyser på ett verk som precis kommit ut. Då handlar det mer om en recension, inför att boken, filmen, tv-serien osv ska komma ut – och då tycker jag egentligen inte att det finns någon anledning för recensenten att förstöra genom att avslöja gåtan, slutet. Visst kan man säga att man inte gillade slutet – men kanske kan man undvika att berätta hur det slutar. För tydlighetens skull tycker jag verkligen inte att man som recensent ska fungera på annonsör. Jag har själv recenserat böcker. Flera gånger har jag problematiserat innehållet – det hör ju till. Men jag tänker mycket på mottagaren – läsaren. De vill ha en genomarbetad analys och bedömning, sedan får de avgöra om de tror att boken, filmen, tv-serien är något för dem – men vi som recenserar ska ju inte förstöra deras läs/se-upplevelse! Förstår du hur jag menar?
Det här är intressant. Jag bloggar om böcker och vill gärna inte avslöja upplösningen i vuxenböcker. Men jag bloggar också mycket om barnböcker och där är ju läsarna av recensionen föräldrar, bibliotekarier eller lärare/pedagoger. Där tycker jag att det finns en poäng i att skriva även om slutet, det kan ju vara avgörande om man ska läsa boken högt i en klass, rekommendera den till en elev eller jobba med den i undervisningen. Men är det också fel tycker du?
Jag har inte riktigt funderat på det. Men om det är uppenbara barnböcker, och recensionerna är där för att vägleda de vuxna så gör det ju inte så mycket. Då är det ju inte de som sedan ska ”konsumera” böckerna som fått läsupplevelsen förstörd. Så ja, det betyder väl att jag tycker att det är annorlunda med barnböcker – och därmed mer okej.