En vanlig missuppfattning bland insatta skrivande människor, som läst på om statistiken är att det är omöjligt att få ut en bok på ett riktigt förlag. Jag har sett det så många gånger nu: ”Det är ju en chans på tusen, ingen idé att försöka.” ”Bättre att ge ut själv direkt, för det är ju bara en promilles chans att man blir antagen.”
Ja, statistiken säger så. Av 1000 manus blir ungefär en antagen. Alltså en promille. Det är sant!
Men, siffrorna berätta inte hela sanningen, och det tänkte jag resonera kring här.
Min erfarenhet och kunskap om branschen säger snarare så här: Har du ett tillräckligt bra manus kommer du förr eller senare att bli antagen.
Det är INTE så att det ligger och skvalpar runt en massa färdiga, briljanta manus i refuseringshögarna hos förlagen!
För det första: De flesta blir refuserade första gången, sedan är det några som verkligen jobbar vidare med sina manus, jobbar om, går kurser, eller tar hjälp av lektör, skriver om och skickar in igen. Andra gången är chansen inte alls en på tusen!
För det andra: För att bli utgiven krävs en viss talang. Det finns väldigt många utan talang som skickar in. Usla manus, helt enkelt. Vissa av dessa kan säkert bli något, med många års träning, många kurser, mycket ansträngning. Men många har helt enkelt inte det som krävs. Det gör förstås att de som har talang sticker ut.
Jag har själv suttit på förlag och lektörsläst. Jag vet hur det ser ut. Det finns många usla manus, men ändå några där man känner: Det här skulle kunna bli något. Ofta får de nej ändå, för de är långt ifrån färdiga. Men om dessa skulle jobba om, fundera ett extra varv på sin historia och hur den är berättad, och skickar in igen, så är deras chanser betydligt högre än en på tusen. Och flera av dem kommer förr eller senare att bli utgivna.
Det här ser jag också bland alla jag har gått skrivarkurser med. På skrivarkurserna har jag mött många begåvade personer. Vissa förstår man direkt att de aldrig kommer att bli utgivna – oftast inte för att de är dåliga på att skriva, utan för att de aldrig kan avsluta något eller bestämma sig för vilken historia de ska berätta. (Och här vill jag passa på att lägga in en passus: Vissa kanske inte SKA bli utgivna, vissa skriver fantastiskt, men kanske inte VILL eller klarar att skriva en bok, men de kan ändå ha skrivandet som hobby, på samma sätt som människor som målar akvareller på fritiden.) Men det finns också flera som går termin efter termin, lär sig och utvecklas, blir bättre och bättre på hantverket, hittar sin ton, sin stil, sitt sätt att skriva – och flera av de jag har mött har också blivit utgivna, och jag är övertygad om att flera av de som ännu inte är det, kommer att bli – förr eller senare. Men, viktigt då att understryka – dessa är personer som inte gått en kurs, utan flera. Jag säger inte att man MÅSTE gå en kurs. Man kan bli utgiven ändå. Men det underlättar att skriva regelbundet, diskutera skrivandet och sin text regelbundet, läsa andra texter med författarögon regelbundet – och allt det där får man på en kurs (men det kan man förstås få utanför en kurs också).
Det finns faktiskt en aspekt till som jag har sett under de år jag har hållit på: Och det är förmågan att ta till sig kritik, och lära om, tänka om. Det är absolut nödvändigt att man kan det. För jag har stött på skrivande människor som aldrig förändras, som gör samma misstag om och om igen, som aldrig lyssnar på feedback, som svarar på feedback genom att förklara hur hen har tänkt (texten måste tala för sig själv, har inte läsaren fattat är det något som skaver), som när någon påpekar att något är ologiskt eller ifrågasätter en karaktär alltid svarar: ”men hen är sån”, ”det är så”. Vad då ÄR så? Som författare är du GUD i din berättelse, du kan ta bort ologiska grejer, stryka ovidkommande sidohistorier, fixa till en karaktärs egenheter, eller ta bort en karaktär som inte har någon funktion. Kill your darlings!
Är det något man måste ha som författare (förutom en viss talang) så är det tålamod. Det tar tid att lära sig hantverket! Man måste ändå ha ett litet hum om hur meningar skrivs, hur man använder svenska språket, och hur böcker är uppbyggda och hur man skriver (behärska till exempel dialog, eller tempus, eller perspektiv). Sedan när man kan ”skriva”, kan man bryta mot alla regler och göra sin egen grej. För visst, jag håller med om att man kan göra precis hur man vill (bara det är medvetet).
Sammanfattningsvis: Det är INTE omöjligt att bli utgiven. Det är inte ett lotteri! Och det är inte en chans på tusen för alla. Se till att dina odds blir högre – det går!
Vilket fantastiskt inlägg – igen! Du formulerar det så klart och tydligt. Tack!
Så bra inlägg! Känns som att det här gäller många kreativa yrken – att folk tror att ”det bara är att göra” när det i de allra flesta (alla?) fall handlar om att öva precis som inom vilket yrke som helst.
Tack! Så bra inlägg. Precis vad jag och många andra behöver höra.
Fruktansvärt bra och hoppfullt skrivet! Tack för att du sätter ord på det!
Tack för bra inlägg, ger mig en vilja att försöka igen med min barnbok, men kanske ändra lite, lägga till och ta bort ❤
Tack för att du beskriver verkligheten och motiverar på ett både ödmjukt och pedagogiskt sätt. Trots att det skrivs så många (förslag till) böcker och trots att förlagen får in tusentals manus tröstar du en blivande debutant. (min önskan) Det blir som en lista att bocka av på. Gör om och gör rätt. Efter att under flera år gått igenom allt det du räknar upp redigerar jag nu ett bokmanus. Det tar lång tid men jag förstår att det är urviktigt. Jag förstår att just det du säger – att strama till huvudlinjen i berättelsen – innebär att jag måste ”killa” många darlings. Eftersom det är tänkt att bli en autofiktion finns det många anmärkningsvärda händelser för mig som gjort den här ”resan”, flera fantastiska livsöden jag fått berättats för mig, men som jag kanske måste acceptera inte ryms i den röda tråden? Jag tänker att det viktigaste är att den berättelse jag skriver fortfarande brinner i mig. Jag vill verkligen berätta dvs skriva den och det är och har varit roligt att gå igenom alla moment. Det är självklart att jag kommer redigera färdigt, om och om igen. Alla tankar om att bli refuserad eller att jag inte har pengar till egenutgivning på hybridförlag e.d. kommer inte stoppa mig. Nu skriver jag ut ditt inlägg på papper och har det att titta på ibland som vägledning och tröst. Tack!/Marinella
Läst med stort intresse.
Tack!
Vilket bra inlägg, tack för det!