Samma dag som mitt föredrag på Resumés talangforum var jag inbjuden till en bokklubb som hade läst min bok, Den åttonde dödssynden!
Så klockan 18 plingade jag på hemma hos en kvinna jag aldrig hade träffat. Spännande!
Det var här i Nacka där jag också bor, och en av de 10 kvinnorna som var där kände jag sedan innan, Maria Althoff, som har Barnsidan.se. Det blev hur trevligt som helst! God mat och trevliga människor. Och ni fattar säkert, det blev ju en ren egokväll för mig!! Fick ju prata hur mycket som helst om boken och om författandet. Och medlemmarna i bokklubben var så gulliga, så det kändes som att jag fick 9 nya vänner också!
Jag vågade inte riktigt fråga vad de tyckte om boken. Ville inte, eftersom jag inte ville sätta varken mig eller de i den situationen – det är ju faktiskt så att alla inte KAN älska din bok. Men det kändes som att de flesta där gillade den! Alla var i alla fall supernyfikna på hur jag hade tänkt och hur jag hade gjort. Och nördig som jag är kan jag ju snacka om sånt hur mycket som helst 😉
Jag passade på att ge alla som var där ett ex av min förra bok, Skriet från kärnfamiljen – så nu ska de läsa den också!
De här fina blommorna fick jag när jag gick – tack!
Det visade sig senare att en av tjejerna, Lisa Fahlåker, som var med också bloggade! Så här fint skrev hon bland annat om kvällen i går:
”Ikväll var en superrolig kväll, för vi hade författarbesök. Rebecka Edgren Aldén var på besök hos oss så denna gång hade vi förstås läst hennes deckare “Den åttonde dödssynden”. Vi fick tillfälle att berömma henne för den härligt spännande boken med mycket nutidskänsla (tänk självhjälp, terapi, sociala medier, yta, …) och jag förstår verkligen att hon nominerad till “Årets deckardebut 2016”. Jag sträckläste boken, som innehöll många lösa trådar jag inte kunde släppa – och slutet var både självklart på ett överraskande sätt och briljant. Mer säger jag inte – men ikväll fick vi också höra ett alternativt slut. Hyfsat lyxigt med direkt författardiskussion!”
Här är jag och Lisa (och hälsningen jag skrev i boken till henne ;-).
Läs hela Lisas inlägg (och hennes blogg) här!
Det här gör jag gärna om! Om du som läser har en bokklubb och vill att jag ska komma – mejla mig! rebecka (at) edgrenalden.se
Vi hade så trevligt och det kommer bli svårt att toppa detta till nästa träff 🙂 Och tiden gick ju så fort, det var väldigt intressant att höra om författarlivet och hantverket i att skriva en bok.
Vi i bokklubben pratade innan om att det var svårt att läsa boken med för kritiska ögon när vi visste att vi skulle få träffa dig. hehe – men jag tror alla tyckte om boken och tyckte den var spännande.
Jag kan svara för mig själv vad jag tycker om boken Den åttonde dödssynden. Den är lättläst, främst för att handlingen är spännande och man vill veta hur det går, men också på grund av det effektiva språkbruket. Personerna är intressanta och de flesta av karaktärerna bär på mycket drag och tankar som många (iaf i min omgivning) känner igen sig i.
Speciellt gillar jag ambitionen att göra upp med hela självhjälpstrenden med positivt tänkande och floskler om att bli sitt sanna jag osv. Och sen är det skönt med en spänningsroman utan kvinnolik i inledningen… Det blir egentligen mer spännande/läskigt när det handlar om personer och situationer som man kan känna igen i.
Det är lätt att förstå att boken blivit såld till utländska marknader och även blivit nominerad till priser. Det ska bli väldigt spännande att se hur det går för din andra bok.
Stort tack för att du bjöd in mig Mia! Det är ju väldigt spännande att höra hur ens bok har landat i andra. Nu var jag lite feg, vågade inte fråga om det för mycket. Man har ju många intentioner när man skriver en bok. Men, man har ingen aning om ifall man har lyckats. Förstår läsaren? Och min inställning är: Förstår inte läsaren, så är det mitt fel. Det är läsarens tolkning som är den rätta. Och det betyder i sin tur att boken är olika beroende på vem som läser den. Jag är glad att du såg min intention att göra upp med självhjälpsbranschen, pratet om positivt tänkande, och floskler om ”sitt sanna jag”. Jag är ju intresserad av vårt nutida fasadbygge – som jag själv är en del av. Varför gör vi så, och vad gör det med oss? Och vad händer när fasaden spricker?