Jag har varit urdålig på att uppdatera här på bloggen. Det händer så mycket annat, och jag är något mer flitig på Facebook och Instagram (och Twitter, men där skriver jag sällan om skrivandet). MEN, jag måste ju uppdatera nu när min tredje thriller äntligen är här! Välkommen till världen: Deadline!
Deadline släpptes i torsdags och det var en omtumlande dag med många blandade känslor. Lättnad över att boken äntligen är klar, oro över hur den ska tas emot, lycka över att se att den redan nått flera personer, en viss tomhet över att jag inte längre kan påverka den – nu lever den sitt eget liv, och jag kan inte skydda den. Eller mig. Jag säger ofta det till folk som frågar mig om författarskap: Det kräver mod. Jag tror inte riktigt folk förstår hur utsatt man faktiskt är. Ofta jobbar man med en bok i flera år, man sliter, skriver, raderar, skriver om, redigerar, slänger stora delar, svettas. Det är så mycket jobb bakom en bok (det vet alla som någon gång försökt). Och sedan läser människor den på några timmar eller dagar, och hissar eller dissar. Jag VET att det är så här, och det är så det SKA vara. Men även om man vet det, så är man ändå väldigt skör precis när man släpper en bok. Nästan hudlös. Varje ord betyder så oerhört mycket. Och går rakt in i hjärtat. Både det bra och det dåliga. Men som ni alla vet, negativa kommentarer har en tendens att fastna mer än positiva.
Hur hanterar jag det då? Jo, jag jobbar och tränar. Har tagit på mig väldigt mycket jobb nu i september, så har fullt upp, både dagar och kvällar, och helger. Det är lite som att jag försöker distansera mig från boken. Flera gånger har jag mött personer jag känner på stan, på bussen, i hallen, på gymmet – och de säger grattis och jag fattar först inte vad de menar. Det beror nog på att jag skjuter det ifrån mig, försöker att inte tänka på det så mycket. Jag vet att andra författare också är nervös och känner oro. Men jag vet inte om de är så här som jag är? Människor frågar också hur jag har firat. Jag har faktiskt inte firat. Jag firade när boken blev antagen, jag firade när jag hade skrivit första utkastet, jag firade när boken gick till tryck. Men jag firade faktiskt inte när boken kom ut. I torsdags hade jag jättemycket jobb, tränade, och hade sedan skrivarkurs på kvällen. Kom hem efter 22.00, och då tog jag ett glas vin – men mer än så har jag inte firat. I fredags tränade jag mina gymnaster mellan 16.30-21.00, och i lördags tränade jag också gymnasterna mellan 9.15-14.45 – så inget firande då heller. Jag klarar inte riktigt av att fira nu. Jag har heller aldrig haft någon releasefest. Jag hade tänkt ha det denna gång, men nu är det ju som det är med pandemin. Fast samtidigt ser jag ju andra författare som har fester, så kanske är det bara en ursäkt från min sida?
Det är egentligen inte det att jag inte vill. Jag vill fira, och vill vara glad, men jag kan inte riktigt det just nu. MEN, jag lovar att fira OM jag skulle få en jättefin recension. Eller om boken klättrar på topplistan.
Är jag konstig? Vore intressant att höra hur andra författare reagerar och tänker när deras böcker kommer ut. Kanske är det bara jag som är så här?
Grattis (hehe)! Men visst är det märkligt när en bok blir utgiven. Min andra roman landade mitt i pandemihysterin och jag kände mig mest ledsen för att jag inte kunde ha min stora och planerade releasefest.
Jag är en som maniskt googlar recensioner, kollar Goodreads osv – och det är nog inte speciellt hälsosamt. Men jag vill ju verkligen veta vad folk tycker. Samtidigt blir det alltid lite konstigt om jag träffar nån bekant som genast måste klämma ur sig ”jag har inte ännu läst din bok”. Helt som om det skulle vara ett krav att hänga med mig, att ha läst min bok? 😀 Nåja, nu blev detta svamligt, men hoppas du får och hinner fira. För visst ÄR det stort när man blir utgiven!!
Tack för efterlängtad uppdatering! Kan verkligen relatera till den här typen av känslor. Är inte utgiven själv men har en fackbok som kommer ut i vinter och är redan kräknervös! Lyckas jag få något skönlitterärt utgivet kommer säkerligen ångesten vara total. Att skriva romaner för utgivning är sannerligen en känslomässig karusell. Tack för att du delar med dig och hoppas boken blir succé, gillade båda dina tidigare starkt och ser verkligen fram emot att läsa denna!