Det har inte blivit så mycket bloggande den här månaden. Jag har haft en hel del deadlines, och har satsat på dem. Men jag har också satsat på att ta det lite lugnare. Jag har sovit ut på mornarna, gått längre promenader med hunden, tränat lite mer. Unnat mig att inte jobba så mycket. Något ska man väl ha för att man sa upp sig?
Läst har jag dock gjort! Rätt mycket. 9 böcker blev det under maj. Jag har både läst och lyssnat. Tidigare var jag så dålig på att lyssna på böcker, men nu har jag verkligen förstått tjusningen med det, och passar på medan jag promenerar, tränar, åker bil eller kommunalt. Så många fler böcker hinner jag med, vilket är kul (eftersom böcker numera – tack gode gud – inte bara längre är ett nöje utan faktiskt mitt jobb!).
- Anna Ekberg, Den hemliga kvinnan
En riktigt bra spänningsroman av den danska pseudonymen Anna Ekberg (bakom ligger två danska manliga författare). Älskar själva plotten: En man kommer in på ett kafé och påstår att kvinnan som jobbar där i själva verket är hans fru. En rätt otäck historia med många vändningar innan det mycket dramatiska slutet.
- Kicki Sehlstedt, Sweet lolita
En svensk debutdeckare som jag tyckte mycket om. Den tar upp viktiga frågor om tonårstjejer som hamnar i utsatta lägen – mycket om sociala medier. Väldigt intressant för mig att läsa, då jag har en sådan karaktär i boken jag håller på att skriva. Gillade särskilt karaktärerna i denna bok, och särskilt kriminologiprofessorn Kajan – en kvinnlig Leif GW Persson.
- Mariette Lindstein, Vit krypta
Mariette har avslutat sin Dimön-trilogi och börjat på en ny serie. Även denna behandlar sekter. Det är är oerhört spännande och välskrivet som vanligt. Jag får en enorm läslust när jag läser Mariettes böcker, och jag har funderat på varför. Det jag har kommit på är att de påminner om böckerna jag slukade i tonåren! Sidney Sheldon, Jackie Collins, Grottbjörnens folk, Blomblad för vinden-serien (Virginia Andrews). Mariette är osvensk på det sättet – på ett bra sätt – det här är allt annat än lågmält, det är dramatiskt, det är våld, sex, ondska, konspiration, sekter – och otroligt spännande. Jag säger detta med kärlek! Älskar Mariettes böcker för att hon vågar ta ut svängarna och gör det så bra.
- Annika Estassy, Gröna fingrar sökes
Tyvärr läser jag alldeles för få feelgood-romaner. Det beror på att jag i jobbet (som moderator och deckarprisjuryordförande) läser otroligt många deckare och spänningsromaner. Sedan läser jag många utländska psykologiska thrillers – eftersom det är i den genren jag skriver och förstås vill läsa och lära mig av de största. När jag inte läser deckare och spänning väljer jag helst ”vanliga” romaner, en del faktaböcker och klassiker – tycker verkligen om att läsa klassiker och försöker beta av dem en och en! Så, feelgood hamnar tyvärr sist i läsprioriteringen. Men denna ville jag läsa och jag är så glad att jag gjorde det. En riktig liten pärla! Så fint skriven, med både humor och allvar, en berörande historia om karaktärer man bryr sig om. Fantastiskt fin bok som jag verkligen kan rekommendera!
- A J Finn, Kvinnan i fönstret
Ja, vad ska jag säga – jag älskar ju sådana här böcker! Välskrivna psykologiska thrillers om opålitliga huvudpersoner. Den här är i klass med Gone girl och Kvinnan på tåget. Det är precis sånt här jag vill skriva, och jag är grymt avundsjuk på författarens förmåga. Själva historien är spännande, men det som gör den så läsvärd är karaktären, Anna Fox, hon är precis som i Gillian Flynns, Paula Hawkins, Caroline Kepnes, Karin Slaughters böcker så underbart fram-mejslad, med torr humor, oklyschig och komplex, omöjlig att inte älska. Jag önskar att jag kunde skriva så här! Så imponerande.
- Ninni Schulman, Bara du
Den här gången har Ninni Schulman lämnat Värmland och sin hjältinna journalisten Magdalena och skrivit en psykologisk thriller. Det är som alltid välskrivet, tycker att Ninni är otroligt duktig och läser allt hon skriver (älskar Hagfors-serien). Detta är stabilt och drivet. Men något för enkelt. Man listar ut själva twisten tidigt, och det är lite synd. Historien i sig är bra och spännande, men jag hade nästan önskat att det inte var upplagt som att man skulle bli förvånad på slutet. Det hade nog varit spännande ändå. Ändå, svår att släppa.
- Anna Bågstam, Ögonvittnet
Jag och Anna går skrivarkurs ihop, för andra gången. Och jag har varit imponerad av henne från dag ett. Hon skriver så otroligt roligt, underhållande och drivet. Även denna gång, i hennes första bok-bok (hennes tidigare Stockholm Psycho gavs ut som ljudbok på Storytel original). Handlar om Harriet som är polis och börjar jobba nere i Lerviken, i Skåne, där hennes pappa bor. Förstås begås ett fruktansvärt brott i det lilla samhället. Det är spännande, drivet, underhållande och roligt (inte hysteriskt roligt som i förra boken). Jag älskar Harriet och de andra karaktärerna, och ser verkligen fram emot att följa dem i fler berättelser. Anna har planterat många bra konflikter för framtiden.
- Anna Ihrén, Strandsittaren
På Bokmässan ska jag ha ett författarsamtal med Anna, så började redan nu med hennes första bok. Hennes serie utspelar sig på Smögen och det är alltid tacksamt med mord i semesteridyller (missförstå mig rätt). Miljön är härlig i boken och jag tycker att det här är en bra historia. Det märks att det är en debut, det är en del klassiska nybörjarmisstag, men det är drivet och spännande – och man vill läsa vidare. Också bra karaktärer, med spänningar mellan sig som är tacksamma att bygga vidare på.
- Viveca Sten, I fel sällskap
Viveca ska jag också moderera under Bokmässan, så jag ville läsa hennes senaste. Har läst flera av hennes tidigare. Hon är ju ett fullblodsproffs. Det är så tryggt att läsa hennes böcker, de flyter fram och det känns som att hon har full kontroll över vad hon gör hela tiden. Det här är en lite annorlunda deckare. Inte ett mord som sedan ska lösas av poliserna. Utan här handlar det om Mina som rymmer med sin lille son Lukas från en misshandlande man. Även om händelserna inte är oväntade och det inte finns någon egentlig gåta är det ändå spännande. Det är imponerande.
