I morse klockan 5.00 ringde klockan. Jag gick upp för att hinna göra de absolut sista ändringarna i mitt manus till Och blomstren dö (hade kroknat vid datorn runt 23.30 kvällen innan). Vid 7.00 skickade jag in det – och nu finns ingen återvändo. Boken är på väg till tryckeriet. Sedan var det bara att åka till jobbet för en fullmatad jobbdag. Efter 2 timmars träning med mina gymnaster och en sen middag var det sedan dags att plocka fram datorn igen. Hela schemat för skrivarskolan på Crimetime i år skulle in, så det blev ett antal timmars jobb framför datorn – i kväll igen.
Tyvärr gjorde det (och gymnastikträningen – vi tävlar på fredag, så kunde inte hoppa över) att jag missade min vän Sofie Sarenbrants releasefest för hennes åttonde thriller, Bakom din rygg. Så synd. För är det någon författarvän jag verkligen beundrar och uppskattar så är det Sofie. Var med på förra i alla fall (här är bilder från den).
Sofie och jag lärde känna varandra redan 2001 på Expressen och har hållit kontakten sedan dess. Vi har både jobbat ihop och stöttat varandra i våra författardrömmar. Hon förverkligade dock sin långt före mig. Hon har haft fantastiska framgångar, men så är hon otroligt driven och duktig också. Är det någon jag unnar alla framgångar så är det hon!
Stort grattis Sofie till din nya bok och till alla dina succéer! Jag ser fram emot att läsa även denna!
Sofie är också en som jobbar jäkligt hårt – och det har verkligen lönat sig. Och det är det enda jag kan tänka på nu, att allt mitt slit en dag kommer att löna sig. Det MÅSTE löna sig. För just nu har jag inget liv förutom mitt rätt tuffa heltidsjobb, mitt skrivande och mina projekt som jag håller i utanför skrivandet (min tävlingstrupp i gymnastik, mina moderatorsuppdrag på Crimetime och Bokmässan bland annat).
Ibland känns det tröstlöst, som att jag bara jobbar. Och missar allt runt omkring, vänner, nöjen, familj … Ibland får jag ångest, tänker att ingen kommer att komma ihåg mig eftersom jag tackar nej till allt, aldrig hinner med något socialt. Men drömmen är så stark. Drivkraften är så stark. Jag måste tro att det kommer att löna sig. Och att det någon gång kommer att lätta.
Ja det låter riktigt tufft det där. Lycka till med allt, så spännande med trycket! Följde med stort intresse ditt podgästspel häromdagen också. Tack för att du delar med dig! Får man fråga vad du jobbar med?
Tack för din snälla kommentar! Jag är ju egentligen journalist och har varit redaktör (chefredaktör, andreredaktör, redaktionschef) de senaste 10-12 åren (journalist längre än så): Men senaste året (sen augusti) har jag jobbat som konceptansvarig på Bonnier Tidskrifter – innebär att jag har ansvar för alla större kreativa konceptuella affärer vi gör tillsammans med kunder i alla våra olika varumärken och kanaler. Sedan tre veckor tillbaka är jag också chef över vår Kreativa studio på Bonnier Tidskrifter. Skriver gör jag enbart på semestrar och senaste året på söndagar (undantag när det är deadlines…).
Wow, vilka spännande jobb ändå! Och stressiga/krävande kan jag tänka mig…
Ja, superkul jobb! Om man bara hade två liv skulle allt vara perfekt! Älskar allt med mitt jobb, minus att det tar tid från skrivandet 😉