Ja, jag förstår om ni undrar vart jag tog vägen. Jag tog helt enkelt en paus! Min tanke är att jag ska komma igen med besked efter 1 februari för då kommer jag nämligen att skriva på heltid (eller i alla fall nästan heltid)! Jag har tagit tjänstledigt från mitt jobb i fem hela månader, för att skriva koncentrerat på uppföljaren till Den åttonde dödssynden.
Det blir en rejäl omställning för mig. I fem år har jag ju enbart skrivit under semestrar och långhelger. Nu blir skrivandet, under en begränsad period, ett dagligt jobb.
Jag erkänner – jag är rätt nervös. Hur ska det gå? Kommer jag att klara det? Hittills har ju skrivandet varit med av en hobby, som faktiskt gått riktigt bra! Men jag har hela tiden haft mitt heltidsjobb att falla tillbaka på. Hade det inte fungerat, hade jag kunnat skylla på att det ju faktiskt bara var en hobby vid sidan av…
Bland det viktigaste man kan göra, tror jag, är att ta sig själv på allvar. Våga satsa på sig själv och sin dröm. Samtidigt är det något av det läskigaste man kan göra. I alla fall är det så för mig. Genom att våga satsa på det här, så säger jag ju indirekt att jag tror på mig själv som författare. Och det är en skrämmande tanke. Jag tror att många stoppar sig själv, för att de inte vågar. Jag vet att jag har gjort det i många, många år.
Men, det är dags för mig nu, att ta mig själv och min dröm och min ambition på allvar. Det är värre att inte försöka. Än att försöka och misslyckas. Det är fegare att aldrig försöka. När jag blir gammal vill jag inte se tillbaka på mitt liv och fundera på om det kanske hade gått. Om jag hade vågat. Jag vill kunna se tillbaka och tänka att jag i alla fall försökte. Och vem vet – det kanske fungerar?